Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C
Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

Män


Eskilstunas utveckling byggdes på de industriella framgångarna.

Låstillverkning i Eskilstuna har anor från Gustav Vasa och sonen hertig Karl som inlett en tillverkning i tekniska verkstäder vid forsarna i Tunafors och Torshälla och senare även Carl Gustafs stad. På 1560-talet rekryterade Gustav Vasa vapensmeder till Hyndevad. Verkstäderna befolkades i första hand av smeder och soldater som hämtades från Tyskland och Livland* 
*(Estland, Lettland efter 1918). 

Tunafors gård låg vid foten av nuvarande Lustig backe på Söder. Dess gamla bruk - äldre än järnmanufakturen i Eskilstuna - är vidare väl känt. Här förekom vapen- och spiksmide åtminstone på 1500-talet. Karl IX ville i början av 1600-talet donera jord till Tunafors och skapa en Tunafors stad, grundad 1604. Hertig Karl, sedermera kung Karl IX, anlade hantverksstaden Tunafors 1604 där det bland annat tillverkades vapen. Vapentillverkningen upphörde i början av 1620-talet. På Voltemats et Sandels karta från 1770 finns en gränslinje dragen på båda sidorna om ån, ungefär mellan dagens Tunagatan i Nyfors och Kvarngärdesgatan på Söder, betecknande ägogräns för Tunafors bruk. Kartan visar att "Tunafors"  fanns på båda sidor av ån.
 

Reinhold Rademacher, född 1609, död 1668, var en industriman från Riga i Livland. Rademacher och Anna kallades till Eskilstuna av Karl X Gustav omkring år 1654. 1656 kom Reinhold Rademacher jämte ett femtiotal smidesskickliga från Kirkholm, Livland, till Eskilstuna. En av de mest framträdande smederna var Johan Kesemacher vilken 1658 omtalas som en konstrik mästare.

Rademacher betraktas ha lagt den stabila grunden för Eskilstunasmidets höga anseende. Rademacher drev smedjor i Carl Gustafs stad som var en fristad, fristående från Eskilstuna. Rademacher lockades till Eskilstuna med kungens storslagna planer på stenhus. Verkligheten blev ett betydligt mindre antal smedjor byggda i trä.

Tidvis var han på obestånd men räddade upp kriserna. Mot slutet av sin gärning fick han inte den uppskattning som borde givits utan förvisades till en gravsättning intill den södra väggen av Torshälla kyrka. 

Rademacher och industristaden.


Rosenfors jernmanufaktur 1879
Rosenfors Bruk
På 1600-talet var det järnhanteringen som dominerade med flera hammarsmedjor mellan Hyndevadsfallen och Skogstorp. Störst var Rosenfors bruk / Skogstorps järnbruk. Bruket som funnits i flera hundra år, lades ner 1843 av Birger Fredrik Rothoff. Han var ägare till Lagersbergs säteri under vilket anläggningarna vid ån lydde.
Av  bruket fanns litet kvar vid 1800-talets mitt, då bröderna Bernhard och Oscar Liberg grundade Rosenfors jernmanufakturverk (B & O Libergs Fabriksaktiebolag) med tillverkning av bl.a. hugg- och hyveljärn, skridskor, strykjärn, besman och saxar. 


E A Zethelius
Nyby Bruk
Bruket har anor från 1400-talet. År 1827 köpte Erik Adolf Zethelius, född 19 februari 1781 i Stockholm död 7 mars 1864 i Stockholm, Nyby hemman i Torshälla socken och anlade ett järnbruk med valsverk, vilket blev en vändpunkt för Torshälla. Nyby Bruk gjorde att Torshälla utvecklades ”från en liten handelsstad till en industristad med tydliga bruksdrag”. Nyby Bruk blev ledande i Sverige med sina produkter. Under 1840–1850 ­talet var bruket Sveriges största tillverkare av järnplåt.
Herrgården
Han bidrog kraftigt till att upphäva de inskränkningar i  näringsfriheten under vilka järnhanteringen  varit underkastad. Zethelius erhöll för sina förtjänster Järnkontorets stora  guldmedalj för införandet av nya metoder .



Knivtillverkning
Eskilstuna hade en rad framstående knivtillverkare. Här får Knivfabrikör  Per Johan Pettersson Torshälla född 10 juli 1844 Irsta och hustrun Carolina Larsdotter född 27 febr 1839 Eskilstuna Kloster representera de över 100 fabriker som givit Eskilstuna epitetet Knivarnas stad. Numera finns knappt något kvar av det som en gång nådde världsrykte med rakknivar och fällknivar för att inte glömma vanligt matbestick.



Tunaforsverken
Magnus Brunskog, f. 1847. Efter tekniska studier i Malmö ritare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori 1868, sedan verkmästare och ingenjör där. Planläggare av Tunaforsverken i Eskilstuna 1874, teknisk chef där till 1918. Kommunalman. Död 31 jan 1927.
Källa: Svenska Dagbladets Årsbok/Femte Årsboken/ (händelserna 1927)



Munktells industrier

Johan Theofron Munktell Jean och Carl Gerhard Bolinder

I mitten av 1800-talet tog den industriella revolutionen oss från ett jordbruks- till ett industrisamhälle. De nya framstegen skapade optimism, framtidstro och entreprenörsanda – ett spännande och expansivt klimat som var perfekt för tre tekniska genier som lade grunden till utvecklingen. Johan Theofron Munktell och bröderna Jean och Carl Gerhard Bolinder.
Munktells mekaniska verkstad startades 1832 i Eskilstuna.

Munktells industrier






Johan Theofons CV!



Betraktelse över Johan Theofon Munktell. Något om Munktellindustriernas utveckling PDF. Betraktelse över Jean och Carl Gerhard Bolinder.



Gapsundin
Eskilstunas första vattenverk kallades Tunaforsverket. Det stod färdigt 1887 och låg vid Eskilstunaån ungefär 900 m söder om staden. I Tunaforsverket behandlades vatten från ån och grundvattten och renades i långsamfilter. I början av 1900-talet infördes klorering av det behandlade vattnet, som trycktes ut på ledningsnätet med hjälp av en ångdriven pump. Eskilstunas första högreservoar byggdes vid samma tid på berget i det som numera kallas Thuleparken. Reservoaren rymde 800 m3.



Gap-Sundin

Ett av Eskilstunas kända original är Johan Erik Sundin som föddes i Värmland 1845 och kom till Eskilstuna för att lära sig till smed.

Den sk trollkedjan är tillverkad  av denne man  – och hemligheten är att man ska få en länkring att förflytta sig hela kedjan utefter. Gap-Sundin, som fått sitt namn efter sin slagfärdighet och sina mellanhavanden med polisen, slog ofta vad med folk om att få länkringarna att flytta sig. Vinsten var helst en sup, sägs det.
Han har också fått en gata uppkallad efter sig.

Tång Lindström



Fredrik Lindström föddes 1860 och var son till Frans Erland Lindström och hans hustru Anna Olsdotter. Fadern grundade det välkända Eskilstunaföretaget AB F E Lindströms Tångfabrik (Tång-Lindströms).
Fredrik var järnhandelsbiträde i Gustaf Landströms järnaffär. 1897 övertog han Olaus Svengrens järnaffär vid Rådhustorget tillsammans med Adolf Lindgren.
Som affärsman åtnjöt Fredrik gott anseende. Han förde förstklassiga varor och bemötte sina kunder med redbarhet och förståelse. Affären växte ut och vann alltmer kundernas förtroende.
Fredrik anförtroddes flera kommunala uppdrag. Bl a var han ledamot av drätsel- kammaren.

Som person var Fredrik mycket försynt och trofast i vänskap. Vänlig och hjälpsam utan att göra stort nummer av det, han skrev gärna ”okänd” på bidragslistor.

Stiftelsens Fredrik Lindströms minne

Fredrik, som var ogift, hade tre äldre och tre yngre syskon. Vid sin bortgång vid 84 års ålder 1944 var hans tre äldre syskon döda. Kvar i livet fanns då hans tre yngre systrar, alla ogifta, Emma, Augusta och Ottil.

Vid Fredriks död ville de arvsberättigade systrarna hedra Fredriks minne genom att inrätta en minnesfond. Grundplåten i fonden utgjordes av Fredriks kvarlåtenskap. När systrarna därefter dog  gav de helt eller delvis sin kvarlåtenskap till stiftelsen.  


Carl Edvard Johansson "Mått-Johansson"

En noggrann person.
Carl Edvard Johansson föddes 1864 på Frötunda bruk i Västmanland och dog i Eskilstuna 1943. Carl Edvard Johansson var ingenjör inom maskinteknik som kom att i folkmun kallas "Mått-Johansson". Carl Edvard Johansson blev en man av världsbetydelse där hans kombinationsmåttsatser lade grunden till den moderna industritillverkningen.
C E Johansson, Fristadstorget E-a

Har någon svensk påverkat utvecklingen så mycket som C E Johansson?

Hans passbitar från 1896 utgjorde själva fundamentet för det paradigmskifte som i historieböckerna beskrivs som övergången till den industriella eran som lade grunden till möjligheten till massproduktion av verkstadsprodukter med hög precision. Enligt Henry Ford var det CE Johansson som gjorde det löpande bandet och därmed modern tillverkning, möjligt. Hans insatser gjorde att alla inblandade parter, för första gången, kunde arbeta utifrån en gemensam mät standard.

Män utan industribakgrund.

Knut Gustaf Hellberg, (1872 -1944)


Född i Eskilstuna 15 september 1872, av låssmedsgesäll Per

Gustav Hellberg och Kristina Charlotta Holmberg.
Elev vid Tekniska skolan i Eskilstuna 1887-88. 

Jämsides med tidningsarbetet ägnade sig Knut Hellberg åt att forska om sin födelsestads historia. Han skrev ett flertal böcker om Eskilstunas historia som han gav ut på eget förlag. Böckerna bygger på omfattande och djupgående arkivforskningar. Knut Hellberg  skrev praktverken om Eskilstunas industrihistoria.




Han började sin karriär som kontorsbiträde i Eskilstuna-Posten 20 juli 1885-oktober 1890, biträdande referent i  från 1887, red.-sekreterare i Eskilstuna-Kuriren från dess start 8 december 1890 till i november  1916, ansvarig  utgivare 1914- 1916, grundläggare av och chef för Katrineholms-Kuriren från 5 december 1916, innehavare av Katrineholms Boktryckeri 1917, utgivare av Eskilstuna Nya Tidning (tryckt i Katrineholm) september 1928 december 1930, verkställande direktör i Katrineholms-Kurirens A-B. från 1923.

Eskilstuna stadsfullmäktige 1863-1914. Utgav 1916, Eskilstuna, en svensk märkesstad, del I, 1920, del II. Eskilstuna genom tiderna, del I-III, 1935-1938.






Erik P:son Friberg

Artisten Erik P:son Friberg föddes 1892 i Ransta avled 1970.

Han är mest känd för sin tolkning på grammofon av Svarta Maskens och Ejnar Westlings "Bröllopet i Flänga", men han sjöng också in flera av Skånska Lasses visor. Han hette egentligen Pettersson i efternamn, men fick smeknamnet Friberg. Namnet fick på en av fotbollslandslagets yttrar. Vid en fotbollsmatch någon gång 1914-1915, mellan Eriks lag IFK Eskilstuna och Djurgården, fick Erik hoppa in i motståndarlaget istället för landslagets Friberg. Sedan följde smeknamnet med resten av hans levnad.                        

Erik P:son Friberg var under större delen av sitt liv bosatt i Eskilstuna, där han arbetade som biografföreståndare.








Per Grundén, Eskilstunas store operasångare



Föddes i Eskilstuna 23 maj 1922 och avled i Trosa 6 februari 2011.
Grunden var tenor och debuterade 1945 i Porgy and Bess på Stora Teatern i Göteborg.
Genombrottet kom i Tiggarstudenten på Stockholmsoperan. Under åren 1953-1963 var han anställd vid Volksoper i Wien där han även fick titeln Kammersänger. Han anses som en av de största operett-tenorerna genom tiderna i Wien. Han var även knuten till Dramaten och Riksteatern där han hade olika talroller.



Carl Georg Ekman Braunerhielm, född 18 oktober 1925, död 12 mars 2012. 
http://www.legraf.se/förlag/carl-braunerhielm-21027954

Carl var son till kommendör Georg Erik Robert Braunerhielm och Augusta, född Ekman. Braunerhielm, som var fil. kandidat, var 1965 till 1990 amanuens vid Eskilstuna museer. En av hans huvuduppgifter där var dokumentation av byggnader som skulle rivas. 
Han skapade Sommarteatern vid Rademachersmedjorna och startade, Braunhielmska friluftsteatern och spelade ofta någon av rollerna.

Carl firade varje år Tomasdagen (Tomasmäss, den 21 december), med ett stort glöggparty, en tradition som varade  i över 30 år och 2005 gavs mer än 1 700 inbjudningar.
1990 fick Braunerhielm en gränd uppkallad efter sig, Herr Carls Gränd. Carl Braunerhielm anordnade i maj 2006 en loppmarknad och avyttrade en stor del av de saker han samlat på sig.







Kent 


Kent (16:e maj 1990 -17 december 2016) 
Rockbandet från Eskilstuna / Torshälla som sedan mitten av 1990-talet etablerat sig som en av de framgångsrikaste grupperna i Skandinavien. Med mer än 2,5 miljoner sålda fullängdsalbum har Kent flera gånger givits epitetet "Sveriges största rockband". 

Det fanns många band sprungna ur det tidiga 90-talets Eskilstuna, spökstaden, i kretsen av do-it-yourself växte musikstaden fram. Gruppen blev "En framgångssaga för finska invandrare." 
Spelningar på Kneg Offs och Cult-91, Factory samt Eskilstunas mytomspunna svartklubb  MAX 500 - (där  nätterna allt som oftast övergick till dag innan festen slutade), blev starten på en lysande framgång.
De första demoinspelningarna gjordes på Radio Sörmland som tidigt tillät grupper göra spelningar för länsradion.

Gruppen bildades 1990 under namnet Jones & Giftet, senare Havsänglar, Kent från 1993. Originalmedlemmarna var Joakim Berg, Martin Sköld, Markus Mustonen, Sami Sirviö och Thomas Bergqvist. Bergqvist ersattes av Martin Roos 1992 som i sin tur lämnade gruppen 1995, kort efter utgivningen av debutalbumet Kent. De första listframgångarna kom  1996 i samband med singeln "Kräm (så nära får ingen gå)". Samma år rekryterades gitarristen Harri Mänty som var medlem i bandet fram till 2006.

Kent tar 2016 plats i Swedish Music Hall of Fame.
Det var säkert inget gruppen kunde drömma om när den bildades för  26 år sedan.