Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

Nybyggare, Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C
Strömsborg, Valhalla, Vallby 1900C

lördag 27 augusti 2011

Kyrkor


Torshälla Kyrka
 
Nuvarande stenkyrka uppfördes i romansk stil på 1100-talet vid den gamla offerplatsen Torsharg. Betänk att vattnet var betydligt högre och nådde upp till Rådhustorget.

1317 fick Torshälla stadsrättigheter och befolkningen växte så kyrkan inte längre räckte till. Ett nytt långhus byggdes till vid västra sidan och tidigare långhuset blev kor.
Under 1400-talet tillkom kyrktornet och vapenhuset och innertaket försågs med valv. Valv- och väggmålningar målas av Albertus Pictor.
Torshälla kyrktorn var i början 102 meter högt, men förstördes vid ett åsknedslag 1873.  
Reinhold Rademacher industriman från Eskilstuna begravdes 1668 i det uppförda gravkoret vid den södra sidan av långhuset. Senare rivet och igenfyllt.                                                                        
Vallby kyrka är  vit stenkyrka,  belägen mellan Torshälla och Sundbyholm. Kyrkan hör till Kafjärdens församling.
Kyrkobyggnaden av sten uppfördes på toppen av en grusås tidigt på 1100-talet. På 1300-talet byggdes kyrkan ut. Långhuset förlängdes då åt öster. Kyrkans äldsta inventarium är en dopfunt från 1100-talet. På dopfunten ligger ett mässingsfat från 1943.
År 1882 införskaffades ett förgyllt altarkors. Därefter lades altarskåpet från 1400-talet till de fattigas vedförråd.


Byggnad på Myntverkstomten
Frälsningsarmén, Eskilstuna.
Detta är frälsningsarméns gamla byggnad i
År 1891 kom Frälsningsamén till Eskilstuna – det är ett tag sen.
Kapten Hanna Andersson hade fått order att ”öppna eld” i vår stad och som ledningen skrev; Slå dom trilskande smederna i huvudet med Guds hammare.

I vår tid är vi en del av samfundet Frälsningsarmén, en stark nationell rörelse vilande på en internationell grund. www.fralsningsarmen.se
I Eskilstuna har vi en lokal kår med regelbundna gudstjänster,sångstunder, allsång och besök på sjukhus, äldreservice mm. först 1891 i lokal på Kriebsensgatan.

Elimkyrkan
Skomakaremästare C.V. Schyllberg flyttar till staden och år 1864 samlar han baptisterna i sitt hem och håller nattvardsgudstjänst. Den 12 maj 1866 förrättas dop av sju personer i Spiksmedströmmen i Eskilstunaån. Baptistförsamlingen bildades 19 juni 1866 och  heter nu Elimkyrkans Baptistförsamling. 
Kapellet Nygatan
Nygatan med en kvinna i förgrunden, centrum.
Till höger Nygatan 27, centrum. Elimkapellet. Nygatan 27, centrum. Rivning 1968.
På tomten bakom byggdes Elimkyrkan som invigdes den 4 december 1910. Huset Nygatan 23 finns kvar liksom de två trähusen på Nygatan 21.
På Nygatan 19 låg ett trähus dit Maria Björk 1896 flyttade sin tillverkning av bröd- och täljknivar. Maria Björk hade då övertagit J W Björk och ändrat namnet till E M Björk. Företaget fanns kvar 1919, därefter är det osäkert. Senare öppnade en möbelbutik i fastigheten.


Elimkyrkan invigdes den 4 december 1910. Det klagas 1905 på det "vitt utgrenade föreningsväsendet" som i hög grad är Kristusfientligt och synes göra fältet hårdare år för år. Vid tiden försöktes hållas möten på "arbetarnas egna lokaler inom staden". Trenden var klar och frikyrkliga väckelserörelserna får konkurrens av de profana organisationerna.  Församlingen inriktar sig på att bygga en ny modern kyrka och 1908 tecknas kontrakt med byggmästare A Ohlsson, Linköping. Söndagen den 27 november 1910 hålls den sista gudstjänsten i det intilliggande Elimkapellet. Den 4-9 december invigs den nya kyrkan.
En av stadens tidningar skrev om det nya baptistegendomen. "Församlingen och staden har här fått något synnerligen vackert i byggnadsväg, som är värt att glädjas över. Här har blivit rest en mönsterkyrka, som förmodligen kommer att observeras när kyrkor och offentliga lokaler hädanefter byggas i Sverige. Till sitt inre så väl som till sitt yttre är kyrkan hållen i vacker och värdig stil med gotiska spetsbågar på alla håll, å bänkarnas ryggstöd likväl som å fönster... Herr Ohlsson har här rest åt sig ett bestående monument i staden!" Församlingen beslutade att kalla den nya kyrkan för ELIMKYRKAN se 2 Mosebok 15:27
Källa: I Guds hand,  Eskilstuna första baptistförsamling, 1966.

Jäders kyrka, renäsanskyrka, av sten och tegel, har en komplicerad byggnadshistoria. I norra muren ingår delar av en romansk 1100-talskyrka som breddades och förlängdes under 1200-talets senare del. Under 1400-talet tillkom tornet och kyrkan välvdes. Under 1600-talet lät Axel Oxenstierna i flera etapper bygga om kyrkan till sin gravkyrka.
Ett nytt kor uppfördes 1641-43. I gravvalvet under kyrkans huvudkor i öster som tillkom i samband med att denna del av kyrkan, på beställning av Axel Oxenstierna på Fiholms slott, byggdes år 1643-1644.
Axel Oxenstierna föreskrev i sitt testamente år 1650 hur valvet skulle disponeras och hur kistorna skulle placeras. I testamentet föreskrev han att hans kista skulle bli "betechtt med ett båårkläde, som nu ähr i bruk, helst ded samma, som jag till min Salig käre hustrus jordefärdh hafver göra lathett och hennes lijk med betechtt". Den befintliga placeringen stämmer i huvudsak med dessa föreskrifter. Senare omplaceringar har gjorts vid en upp-rustning 1938.
När gravvalvet stod färdigt år 1644 skedde en överflyttning av kistor från det äldre Oxenstiernska gravvalvet, vilket låg i det nordöstra hörnet av nuvarande långhuset. I samband med detta gjorde Mäster Johan Snidker år 1647 fem nya kistor. Flera av kistorna har senare fått nya ytterkistor, några troligen under senare delen av 1800-talet och några vid översynen år 1938. Endast fyra ytterkistor är ursprungliga.
Under koret ligger Axel Oxenstiernas gravplats där kistorna är förvarade. Sakristia och vapenhus uppfördes 1651-1652 samt Braheska gravkoret 1659. Nybyggnaderna försågs med 4 stycken minnestavlor, Epitafium, sandstensdekorerade praktgavlar, under ledning av
Heinrich Wilhelm som också ansvarade för de skulpterade portalerna. Tornspiran från 1880 är ritad av Helgo Zettervall. Av kyrkans rika inredning märks främst altar-skåpet, ett Flandriskt arbete från 1514, utfört vid Jan Bormans verkstad i Bryssel och med undebara målningar på altarskåpets dörrars baksida av Jan van Coninxloo. Det har tidigare tillhört Storkyrkan i Stockholm. Om det står att läsa:
Johan Hadorp (fornforskare och riksantikvarie 1630-1693) säger i sina anteckningar rörande altarskåpet att ”Den gambla taflan som förr stodh framom för altaret, är av aff Kantzl gref Axel Oxenstierna given till Jäders kyrkia ther han sin lägerstad hafwer.”
Predikstolen är från 1654. Dopkitteln av brons från 1533 står på en kalkstensfot från 1200-talet, vars cuppa (den skålformade delen av dopfunten) bevarats i fragmentariskt skick.
Källor: NE, boken Jäders kyrka, Infoblad Jäders kyrka


Jäders kyrka, vilket var Nicodemus Tessin den äldress första arbete i Sverige. Präktiga gravmonument uppsattes i Strängnäs domkyrka. Tessin, sin tids främsta arkitekt i Sverige, bedrev en mycket omfattande verksamhet. Till en början höll han sig till den förhärskande germanska renässansen, tegelbyggnader med prydnader av sandsten, rikt prydda gavlar, höga tak, tog sedermera livligt intryck av fransk, holländsk och italiensk byggnadssmak. För Axel Oxenstierna övertog han omkring 1640 fullbordandet av Tidö slott, gjorde ritningar till Fiholms slott där endast de båda flyglarna utfördes och tillbyggde Jäders kyrka med rikt ornerade gavelrösten av huggen sten.
Kompletterande topografi. Ortnamnet, 1314? Jæƥer, innehåller jäder ”kant” med syftning på en kantformation i landskapet.


Jäders prästgård ligger ca 500 meter från Jäders kyrka på en höjd omgiven av åkermark. I området finns flera kulturhistoriskt intressanta byggnader. Förutom kyrkan även kyrkstallarna, löneboställets byggnader, skolhus m m. Prästgården ligger inom Kafjärdenområdet som av riksantikvarieämbetet bedömts ha kulturvärden av riksintresse.
Byggnader inom prästgårdsanläggningen är förutom själva prästgårdsbyggnaden en tiondebod, ett ihopbyggt svinhus och tvättstuga samt en timrad uthuslänga. 



Karta från 1784 visar att prästgården utgjordes av en fyrlängad gård med huvudbyggnad ca 60-70 m sydöst om befintlig byggnad. Tiondeboden ingick då i den västra längan från huvudbyggnaden sett. Av en karta från 1858 framgår också att en regelbundet anlagd trädgård fanns söder om nämnd anläggning. Huvudbyggnaden hade en parstugeplan med två flyglar. Vid byggandet av nytt bostadshus 1862 flyttades den gamla byggnaden till Hammarby socken och sattes upp som mangårdsbyggnad på gården Katrineholm där den ännu finns bevarad. 


Det nuvarande bostadshuset uppfördes 1862 i klassicerande stil. Byggnaden vilar på en sockel av gråsten och har tegel i bärande väggar. 1½-våningsbyggnaden med källare har sadeltak täckt med enkupigt tegel och fasaderna är slätputsade med putsrustik i hörn och runt portal. Huset har en sexdelad plan vanlig för samtida prästgårdar. Interiören har kraftigt förändrats.
Tiondeboden är gårdsanläggningens äldsta byggnad. I beskrivningen av Jäder socken från 1800-talets mitt utförd av en klockare (Östberg) nämns att byggnaden är ett spannmålsmagasin från 1600-talet. Byggnadens murförband, s k munkförband, är dock en avsevärt äldre teknik och brukar förknippas med medeltida byggnadsverk. Bedömare vid riksantikvarieämbetet har gjort den tolkningen att byggnaden är senmedeltida och att den därmed skulle vara landets enda från medeltiden bevarade prästgårdsbyggnad.
På 1860-talet uppfördes tvättstugan med stomme i tegel med gavelröste i trä efter ritningar av klockaren i Jäder. Tegelmuren har i stil anpassats till tiondeboden. Något senare uppfördes ett svinhus intill tvättstugan, med samma karaktärsdrag fast lägre. 



Timmerlängan innehåller vagnslider och en bod vid den västra gaveln. Stommen i liggtimmer har hämtats från en eller flera andra byggnader. Längan består således av rivningsvirke. Byggnaden kan vara identisk med den ekonomilänga som finns redovisad på 1853 års karta men inte på kartan från 1784. Sannolikt har byggnaden satts upp mellan dessa årtal och troligtvis tidigt med tanke på att takkonstruktionen är avsedd för vasstak. Vasstak blev allt mer ovanligt under 1800-talet eftersom villkor förenade med tecknandet av brandförsäkring förbjöd detta.
KÄLLA: Dokumentation i samband med byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Södermanlands län, 1989-07-06, Dnr 221-5518/88
 
Fors kyrkas äldsta historia är förknippad med den engelske munken helige Eskil, Rekarnebygdens missionär. Han lät i mitten av 1000-talet uppföra en stenkyrka vid Eskilstunaåns västra strand, strax nedom forsen vid nuvarande Stålforsskolan.
Den gamla träkyrkan, en stavkyrka, ersattes redan på 1000-talet av en romansk stenkyrka, av vilken norra och västra väggen fortfarande finns kvar. Vapenhuset har också behållit sitt ursprungliga utseende och renoverades senast på 1600-talet.  Om du besöker kyrkan stanna gärna upp i vapenhuset och höj blicken till det klassiska skeppet som hänger i taket.
Kuriosa är också att tornet där kyrkklockorna numera hänger fungerade som försvarstorn och utkikstorn mot inkränktare uppströms i Eskilstunaån.
Kyrkan är byggd på sumpmark och var under delar av 1500 och 1600-talen i så dåligt skick att rivning och bygge av ny kyrka övervägdes. Den mycket förmögna släkten Loge gick därför in och bekostade upprustning vid flera tillfällen.  Som tack för detta finns ett flertal av Lohesläkten medlemmar begravda i Lohekoret längst inne i kyrkan, som är väl värt ett besök.
Interiören domineras av äldre inventarier. Bl.a. finns fragment av senmedeltida kalkmålningar föreställande  biskop Sigfrid av Växjö, som vigde S:t Eskil till biskop.
Av medeltida skulpturer finns en biskopsskulptur från 1200-talet, samt fem figurer från kyrkans medeltida altarskåp med bl a S:t Eskil och S:ta Birgitta. Predikstolen och altaruppsatsen skänktes omkring 1655 av Henrik Lohes släktingar, efter dennes död.
En stor ombyggnad av kyrkans orgel genomfördes 1999 av firma Walter Thür Orgelbyggen i Torshälla. Tre nya stämmor tillkom och många byttes ut. En ny fasad för ryggpositivet byggdes. Huvudfasaden, en Pehr Strand- fasad, från 1814, är oförändrad men färger och förgyllning har förbättrats.
Ett nytt S:t Eskilsfönster, utfört av konstnären Bengt Olof Kälde, Uppsala, invigdes Pingstdagen 1987. Det finns i norra korsarmen. Våren 1989 tillkom en ny kormatta, tillverkad av textilkonstnärinnan Birgitta Hagnell- Lindén, Eskilstuna.
Kyrkan rymmer normalt sett 450 personer.
Källa: Svenska kyrkan
Fors kyrka har anor från 1100-talet. Kyrktornet byggdes på 1400-talet, men spiran kom på plats först 200 år senare. Då fick kyrkan i stort sett den storlek den har idag.
Vid utgrävningar i Fors kyrka 1972 uppdagades att den nuvarande kyrkan efter ombyggnad på 1600-talet, var byggd på de ursprungliga grundmurarna.  Kol från det  framtagna kalkbruksgolvet gav vid C-14 analys en datering 900 +/- 100 år. Med kyrkans särställning som missionskyrka liksom dess byggnadsteknik gör en tillkomst på 1000-talet trolig.
Källa: Fors Kyrka Robert Bennett, Ralph Edenheim 1976.



År 1080 den 12 Juni dödades Eskil af de till offerfest samlade hedningarne å den s. k. Munkbacken i Strengnäs; sägen förtäljer att en bonde från Finninge gård vid namn Spabodde gaf Eskil det första slaget, hvarefter de öfrige närvarande på konung Blotsvens befallning stenade honom. Å platsen för  det blodiga dådet uppförde domikanerorden i  medio af 1200-talet  ett kloster. Eskils lik bars af hans tjenaer till Hvilsta eller Rosenfors  och jordsattes på östra sidan af ån, hvarifrån detsamma under Carl IX:s tid lär flyttats och begrafvits, som det tros, under högaltaret af dåvarande Fors kyrka.
Eskils dag, den 12 Juni, firades högtidligen ännu in i Gustaf I:s tid och Södermaulands-Lagens Kyrkbalk 21 fl. säger: »Bryter man frid um Eskilsmässu i Eskilstunum, böte Konung 20 marker och Biskupi 20 marker firi frid brutit».Texten, hvaröfver predikades på Eskils dag, hemtades från Matth. Ev. 5 och Ebreerbrefvet 5:e kapitel.
Källa: TILL MINNE AF DE MÄN OCH QVINNOR SOM GAGNAT
VÅR STAD ESKILSTUNA, Samlade av en inföding, Eskilstuna-Posten 1901

Fors prästgård
En gård med namnet Fors finns omnämnd flera gånger under medeltiden, första gången 1290. 1590 blir gården Fors kyrkoherdeboställe. 1935 byggs den nuvarande prästgården.
Källa: Fors Kyrka Rober Bennett / Ralp Edenheim

Gillberga kyrka började troligtvis att byggas på 1200  1300 talet. Kyrkans byggnadshitoria är fylld av frågetecken. Från mitten av 1600 talet finns det mer dokumentation. År 1635 blåste tornspiran ned och reparerades 1646 av Claes Stiernsköld. Den nya spiran blåste ned 1822 och blev ersatt med en enkel brädhuv. 1856 byggdes slutligen den trappgavelförsedda tornavslutningen och kyrkklockorna som hade häng i en klockstapel på medeltida vis flyttades in i kyrktornet. Under 1600 talet bedrevs en del byggnadsarbete. Taket tjärades en ny benkammare anlades. Det Stienrsköldska gravkoret byggs. 1682 beslöts det att större fönster skulle installeras på sakristian. En genomgripande ombyggnad utfördes 1859 på initiativ av Lars Gustav von Celsing. Kyrkans kor utbyggdes , sakristian gjordes om till korsarm och en ny sakristia byggdes. Utvändigt försågs kyrkan med trappgavlar och under koret byggdes ett gravvalv för familjen von Celsing. 1889 försågs kyrkan  invändigt med dekorationsmålningar 1934 gjordes en renovering ovh målningarna togs bort.
1585 gjöts enligt klockans inskription kyrkans storklocka som skänktes av makarna Kerstin Hansdotter (Bjelkenstierna) och Göran Claesson (Stiernsköld). Lillklockan är skänk av deras son Claes och göts av klockgjutaren Gerdt Meijer 1653.
Källa: Sörmländska kyrkor av Ivar Schnell

Husby Rekarne kyrka
När man kommer in i kyrkan möts man av en välkomnande Kristus på triumfkrucifixet med kristusfiguren från 1100-talet.  
Interiört kan man se såväl medeltid som nutid, vilket speglar en aktiv gudstjänstfirande församling.
I koret finns det nya fristående altaret som invigdes 2007. Det är ritat av arkitekt Björn Norman.
Det nya altaret har gjort det möjligt att fira Mässa på ett mer inkluderande sätt. Teglet i altaret tar på ett fint sätt upp den röda färgen man finner i kyrkans takmålningar. Bordsskivan kommer från det gamla altaret, längst fram syns rester av detta altare. Detta används idag som credensbord för nattvardskärl och blommor. Altartavlan är osignerad och visar förutom Jesus på korset den sörjande Maria och lärjungen Johannes. I taket finns åtta målningar med berättelser ur gamla testamentet. Bilderna är enkla och de föreställer; Noa´s tackoffer med arken och regnbågen i bakgrunden, Kain och Abel, Adam och Eva med ormen, Kopparormen i öknen under uttåget ur Egypten, Josef och Potifars hustru, Abrahams offer, Jakobs dröm med stegen och slutligen den kanske minst kända bibelberättelsen om Elisa som när han blir retad för att han är flintskallig tussar björnar på de retsamma barnen.

Rossvikskoret  används idag som ett litet Gudstjänstrum. Den öppna spis i kalksten som finns i koret har suttit på Rossviks säteri och kom till koret senare än årtalet 1666 som finns  på spiskrönet. Dopfunten är från 1940-talet och är gjord i kalksten. Vid dop ställs en silverskål i kuppan. Här står också Kristusljuset med kristusmonogram och symboler för början och slutet, a och ö i grekiska bokstäver. Detta tänds på påskdagen och är tänt fram till Kristi himmelsfärdsdagen och  tänds sedan vid alla dop i kyrkan. Predikstolen är från mitten av 1600-talet. Predikstolens utseende och placering har ändrats under årens lopp.

Målningarna i långskeppets tak är troligen från 1600-talet och föreställer; Maria bärande Jesusbarnet, Jesu dop i floden Jordan , såningsmannen och den främsta, en pieta, Jesu moder med sin  döde son i sitt knä. Maria är framställd som himladrottning med en magnifik krona på huvudet. I ljusbäraren längst ner i långskeppet brinner nästan alltid ljus.
Ljushållaren i form av en jordglob hänger i en ställning formad som ett halvt hjärta, den som tänder ett ljus, ber en bön eller tänker på någon blir på så sätt den andra halvan av hjärtat.

Klosters kyrka invigdes den 29 maj 1929. Den är uppförd efter ritningar av arkitekt Otar Hökerberg, Stockholm. När man kommer in i kyrkan finner man över huvudportalen en skulptur föreställande S:t Eskil. Ingångsdörren till kyrkan flankeras av mässingstavlor av apostlarna Paulus och Petrus.
Kyrkorummet är en långhusanläggning. Det gamla altaret står högt och breda trappor av kalksten leder upp från långhuset. Nedanför trapporna finns sedan 1986 ett mindre altare som numera används vid de flesta gudstjänster.
Altaruppsatsen är, liksom hela kyrkans inredning hållen i tidstypisk gråmarmorerad 1900-talsbarock. Altartavlan från 1600-talet är ett verk av den flamländske mästaren Martin de Vos och föreställer herdarnas tillbedjan.
Kyrkans läktarorgel är från 1973 och är placerad på läktaren över ingången. den är byggd av A Magnussons orgelbyggeri och har 4 manualer och 50 stämmor. Bakom orgeln syns konstnären Yngve Lundströms färgsprakande S:t Eskilsfönster som visar fjorton scener ur legenden om S:t Eskils liv. 2004 invigdes en kororgel, byggd av Walter Thür orgelbyggen, Torshälla. Orgeln består av 32 stämmor fördelade på 2 manualer och pedal och har fristående spelbord.
Kyrkan äger en ansenlig uppsättning av kyrkliga textilier. dessutom finns kyrksilver från olika epoker. Under sjuttio- och åttiotalet införskaffades fler förnämliga alster av silversmeden Anders Eriksson bl.a. altarkrucifix, dopljusstake, processionskrucifix, ljusstakar, vaser och nattvardssilver. Kyrkan ligger centralt belägen vid Eskilstunaån.  Guidad visning kan beställas på tel 016 – 542 99 10.
Besöksadress:  Strandgatan
Källa: Svenska kyrkan
Johanniternas klosterkyrka.
Omkring 1170 etablerade sig munkorden johanniterna i Eskilstuna, deras kloster byggdes upp runt Eskils gravkyrka. Att johanniterna valde just Eskilstuna för sitt kloster brukar förklaras med att platsen efter Eskils död hade blivit en viktig vallfartsort. Hur klosteranläggningen såg ut vet man inte så mycket om, troligen var den ganska blygsam i början men växte under 1300 - och 1400 - talen till ett stort klosterkomplex. Genom donationer blev klostrets ägor med tiden mycket stora. Att bistå fattiga och sjuka med hjälp var viktigt för johanniterna och klostret stod till tjänst med både sjukvård och åldringsvård. 

1961 sker utgrävningar  vid Klostergatan i rester av den äldsta kyrkan i Eskilstuna, den helige Eskils missions- och gravkyrka, det gamla Tunastiftets centrum.


Råby-Rekarne kyrka
Den tornlösa stenkyrkan från 1100-talets senare del förlängdes mot väster år 1755 och mot öster år 1762. Altaret pryds av en triptyk från 1400-talets senare del. Dopfunten är samtida med kyrkan.

S:t Eskils kyrka
Missionsförsamlingen bildades 24 februari 1866. Församlingen hyrde en sal i gården Kungsgatan n:r 36. Efter en insamling som gav 800 kronor började bygget av ett missionshus. Vid juletid kunde församlingen flytta in på tomten 257 B, i det långt ifrån färdiga bygget. 1880 förlorade församlingen missionshuset vid en splittring.
1880 tillsattes en kommitté som skulle förbereda ett missionshusbygge. På församlingsmötet 21 mars 1881 beslutades att bygga ett missionshus. Tomten 264, Ågrenska gården inköptes och missionshuset uppfördes. Efter två årtionden var lokalerna slitna och behövde renoveras. Arkitekten Gerdt Hallberg hade byggmästare Hjort fått ritningar som efter smärre ändringar genomfördes. 1903 beslutades att lokalen efter ombyggnationen skulle kallas St. Eskilskyrkan.

Källa Eskilstuna Missionsförsamling genom 100 år
Missionshuset från 1881 ombyggdes  1902  till  S:t Eskils kyrka, efter ritningar av arkitekt Gert Hallberg. Den revs år 1966. Församlingen har flyttat till Båtsmansbacken. S:t Eskilskyrkan invigdes i september1961. Den är ritad av arkitekten Bengt Romare, vars första stora arbete var Historiska museet i Stockholm (tillsammans med Georg Scherman). Han har dessutom bl a också skapat Abrahamsbergskyrkan i Bromma, samt kyrkor i Burträsk och Hofors.Orgeln, som blev klar 1963, är på 17 stämmor, fördelade på huvudverk, bröstverk och pedal. Den är byggd av Grönlunds orgelfabrik, Gammelstaden, där den senare så kände orgelbyggaren Walter Thür, Torshälla, var anställd.

Skärgården t.v    S:t Eskilskyrkan  1910
Fonden domineras av ett textilkonstverk, av skaparen Ann Mari Thyregård, kallat Livsträdet.
Det är laddat med symbolik  där evangeliets avgörande händelser  gestaltas på olika sätt. Ur den ödsliga jorden vid skapelsen strävar trädet, i form av korset, upp mot himmlen, där man ser livsträdets krona med andens duva, som står för kärlek, kraft och fred, som konstnären själv uttrycker det. Samma konstnär har också utfört predikstolsklädet, som vill gestalta temat Sådd och skörd - vetekornet som dör för att ge nytt liv med ny skörd.


På norra kyrkväggen hänger en bronsskulptur, ”Den lidande Kristus”, skapad av
stockholmskonstnären Nils Enberg. Silversmeden David Stegler har designat och tillverkat silverljusstakarna liksom blomsterurnan, som vid gudstjänster pryder det massiva nattvardsbordet av kalksten.

Kyrkklockan, som är gjuten av Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna, är försedd med inskriptionen: ”Idag är frälsningens dag”. Intressant är att klockan är stämd i en tonart som ska harmoniera med klockorna i den närbelägna Fors kyrka.
  

Församlingsblad 1961.pdf 


Missionshuset Betania
1910 var väckelserörelsen stark i stenkvista socken. Eskilstuna missionsförening hade ett femtiotal Stenkvistabor i församlingen, man beslutade att bilda en särskild krets i församlingen. Man köpte en tomt i närheten av Hällberga station och byggde missionshuset Betania som invigde i november samma år. En drivande kraft i arbetet var stationsmästaren August Eldh. Hällberga samhälle är uppbyggt runt järnvägsstationen och missionshuset.

Även i Torshälla anlades ett missionshus.
Torshälla missionsförsamling upphör den 16 april 1977.

Tumbo missionsförening bildas den 14 augusti 1864.

Fristadskyrkan (Salem)
Evangeliska frikyrkan
Baptister
Agape
Fristadskyrkans historia har två rötter. Det ena spåret leder tillbaka till mitten av 1930 talet då Salemförsamlingen bildades, eller ”Eskilstunas andra baptistförsamling” som den också kallades. Det andra spåret leder tillbaka till början av 2000-talet då några personer startade upp en ny församling, som kom att kallas Mälarkyrkan.
I mars 2006 gjorde dessa två församlingar en gemensam ”omstart” tillsammans och bytte då namn till Fristadskyrkan (kyrkobyggnaden ligger på det kvarter som i Eskilstunas historia har kallats för fristaden).
Idag (2011) består församlingen av ca ett 60 tal aktiva medlemmar, varav en stor del utgör unga familjer och denna åldersgrupp präglar därför mycket av det som sker.
Fristadskyrkan samverkar idag inom det samfund som heter Evangeliska Frikyrkan. Det är ett baptistiskt samfund och församlingens tro och teologi uttrycks tydligast i den s.k. Lausanne deklarationen.

Frälsningsamén kom till Eskilstuna År 1891.

Kapten Hanna Andersson hade fått order att ”öppna eld” i vår stad och som ledningen skrev; Slå dom trilskande smederna i huvudet med Guds hammare.
Nu är samfundet Frälsningsarmén, en stark nationell rörelse vilande på en internationell grund.www.fralsningsarmen.se
I Eskilstuna finns 2011 en lokal kår med regelbundna gudstjänster,sångstunder, allsång och besök på sjukhus,äldreservice mm.

Frälsningsarmén har en  Rådgivningsbyrå som har öppet måndag-onsdag kl 10-14. Tisdagar, finsktalande personal. Pensionsärsombudsman.Vi ger råd i personliga, sociala,ekonomiska och juridiska frågor samt viss hjälp till behövande i mån av resurser under tystnadsplikt.

EFS - Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
EFS är en självständig organisation inom Svenska kyrkan med betoning på mission och vardagskristendom. EFS är organiserat i missionsföreningar, sådan finns i Eskilstuna, EFS-grupper och så kallade samarbetskyrkor. Medlemmar och andra engagerade har möjlighet att bidra i verksamhet och gudstjänstliv. EFS har även en barn- och ungdomsorganisation som heter Salt. EFS utlandsarbete är kopplat till länderna Eritrea, Etiopien, Egypten, Malawi, Tanzania och Indien.
 
Mormoner finnas numera till ganska stort antal i Nyfors( Sveriges officiella statestik 1905)
Församling Eskilstuna  Stav Stockholms södra 
Mormoner har et stort register över personer och är en viktig grund i släktforskning

Jehovas
Rikets sal i Eskilstuna: Byggnationen krävde en lång tids planering, följd av markarbeten på hösten 2009. Vi avtäckte den gjutna plattan den 3 april 2010. Sedan följde några helgers intensivt arbete med flera hundra frivilliga arbetare från hela sverige.
Överlämnandet av vår nya Rikets sal var den 12 juni. Dagen därefter var det ett ”Öppet hus” så att grannarna och allmänheten kunde få se närmare på resultatet. Till stor glädje  kom flera hundra intresserade för att titta. 


S:t Johannes Kyrkan, Kungsgatan 29 , Uttermarksgatan l D. Församlingens bildades den 2.6 1872. Första kvartalskonferensen ägde rum med den nybildade församlingen den 31 juli samma år.
Och den 29 nov. intogs de första medlemmarna- 16 till antalet - i full förening med försam lingen. På nyåret 1878 utbröt väckelse. Verksamhet upptogs på flera platser, bl a Torshälla. Det sades, att församlingen hade verksamhet i två städer och fjorton kyrksocknar. Söndagsskol-, ungdoms- och juniorverksamhet kommer på ett tidigt stadium. Juniorförening bildades redan 1899.

Kyrkalokal fanns ej, när verksamheten begynte. Den första gudstjänsten hölls i fru Sofia Hultbergs hem. Senare hyrdes lokal, Köpmangatan 4. Därifrån flyttades mötena till en sal vid Strandgatan 24 . Men även denna lokal blev för liten, och Björkens sal, Kungsgatan 36 blev nästa hållplats. Den 20.12 år 1874 invigdes S:t Johanneskyrkan vid Kungsgatan 29. Den fick tjäna som församlingens hem fram till den dag, då den nya S:t Johanneskyrkan var färdig. Övriga predikoplatser: Johannesgården i Flacksta, och fritidsgården Bärsta i Öja Kyrkan, 3 mil från staden.

Johanneskyrkan på  Uttermarksgatan l D, invigdes i maj 1964. Den har 160 sittplatser, församlingssalen 200. Ungdomsgård, scoutrum, sammanträdeslokal, syföreningsrum, sångsal, söndagsskolrum, expedition, fastighetsexp, studie- och sällskapsrum osv finns i fastigheten. 

Numera är kyrkan såld till en orden.

Pingstkyrkan/Fiadelfia
Kyrkbyggen – här skall min helgedom ligga
”Därför tänker jag nu bygga ett hus åt Herrens min Guds, namn så som Herren talade…” (1 Kung 5:5a)

Konung Salomos ord kom att bli en exakt skildring av en mycket mer sentida händelse. Våren 1931 upplevde Georg Holsby och Eskilstunas pingstvänner orden på nytt.

En annons i Eskilstuna-Kuriren fick Georg att fara ner till Smedjegatan 23 för att se på fastigheten med bostadshus, som var till salu. Där gjorde pingstpastorn en stark upplevelse av Guds tilltal. ”Här skall min helgedom ligga”, ljöd rösten inom honom.

Övertygad om trovärdigheten i budskapet gick han direkt till mäklaren för att förhandla om och muntligt göra upp köpet. Allt blev i princip klart långt före något församlingsbeslut!

50.000 Kronor: I efterhand, på församlingsmötet den 3:e maj 1931, fattades det enhälliga beslutet om köpet. Behovet av större lokal hade länge varit aktuellt. I årsmötesprotokollet 1930, berättas att lokalen på Lohegatan blivit för liten, och att ett svagt försök till byggnadsfond gjorts. Vid tiden för köpet fanns 500 kr i fonden. Priset för fastigheten var 50.000 kr, varav 5.000 skulle betalas kontant, och resten delas upp på två inteckningar.

Under åren 1931-32 uppfördes kyrkan innanför det bostadshus som redan fanns på tomten. Genom att medlemmarna arbetade själva vid bygget, stannade kostnaden vid c:a 90.000 kr.

Kreugerkraschen: Våren 1932 kom den så kallade Kreugerkraschen, som allvarligt försvårade bankernas möjligheter att låna ut pengar. Georg reste då till Filadelfia i Stockholm och fick där låna 20.000 kr, som han förvarade under huvudkudden den första natten! Kyrkan kunde byggas färdig till många eskilstunabors stora förvåning. En del andra byggmästare i staden fick nämligen svårt att fullfölja sina åtaganden, men Herren hjälpte sin församling.

Offer: Insamling i församlingen av kontanta medel skedde genom insamlingslistor, offerinsamlingar och genom tecknande av ”stolköp”, där varje stol kostade 100 kr, ett slags troslöftesoffer. Invigningshögtid hölls under tiden 27 november – 4 december 1932. Inbjudna talare och sångare var bland annat Lewi Pethrus, Johannes Waern och Einar Ekberg.
Källa: Annons i tidningen Folket 26 nov.

1932 Pingstkyrkan, Eskilstuna 1962
Vi bygger vidare : Sedan 1932 har kyrkan byggts om och till flera gånger. Vi berättar här om de största ombyggnationerna. Under början av 60-talet genomfördes en stor om och tillbyggnad av kyrkans fastighet. Det dåvarande gatuhuset vid Smedjegatan revs, och en ny entré och läktare samt vaktmästarbostad byggdes. församlingen fick på detta sätt en ändamålsenlig lokal, som samtidigt blev synlig från Smedjegatan. Genom denna ombyggnation tillkom också många källar utrymmen, som kunde hyras ut. I början av 70-talet behövdes ytterligare utrymmen för den alltmer expanderande verksamheten. Då iordningställdes dessa lokaler och blev till stor nytta för de olika aktiviteterna.

Grannfastigheten: 1977 inköpte församlingen grannfastigheten på Kriebsensgatan. I köpet ingick en verkstadslokal och ett före detta bostadshus, som var inrett till diskotek. Hyreskontraktet med diskoteksägaren kunde, genom ett Guds under, brytas utan större ekonomiska uppoffringar för församlingen.

Lillkyrkan: I verkstadslokalen inreddes den så kallade Lillkyrkan, ursprungligen tänkt som invandrarkyrka speciellt för den finsktalande gruppen. Den blev snart för liten för den finska gruppen som flyttade till en större lokal vid järntorget. På övervåningen inreddes expeditionslokaler med ett 10-tal rum, något som motsvarade ett starkt behov för församlingens anställda.

Duvan: Det före detta diskoteket omvandlades till en församlingsgård, som fick namnet Duvan. 1998 flyttade Lp-verksamheten dit och en församlingsvåning inreddes i stället i gamla ”lillkyrkan”.

1985 – 1987: Församlingen har under årens lopp tagit många trossteg. Ett sådant var när församlingen i maj 1985 beslutade om den stora om- och tillbyggnaden, som lett fram till den nuvarande kyrkans utformning. Det innebar en tillbyggnad mot Järnvägsplan och en förbindelsebyggnad mot den nya bostadsfastigheten, samtidigt som lilla salen salen knöts fastare till kyrkorummet. För att inte kyrkan helt skulle försvinna i den omgivande bebyggelsen, har tillbyggnaden mot Järnvägsplan försetts med en tornbyggnad, som uppbär ett utvändigt kors. I mars 1987 återinvigdes kyrkan med namnet ”Nya Pingstkyrkan”. Sveriges mest öppna Pingstkyrka sommaren 1986.

Källa: www.pingsteskilstuna.se



OM KYRKAN I EKEBY VID ESKILSTUNA



Stig O Nordberg
Under mina studier av Eskilstunatraktens ortnamn från 1200- och 1300- talet har Ekeby kyrkoruin strax norr om Ekeby gård vid Eskilstuna alltmer utgjort en lockelse för mitt studieintresse. Skulle jag inte kunna finna åtminstone någon liten notis om kyrkan i urkunderna från den epok, som jag
företrädesvis sysslade med? Av Birgit Gejvalls undersökning 1950-51 vet man, att kyrkan bör ha använts till omkring 1200-talets slut\ men någon uppgift om den i 1200- och 1300-talslitteraturen har in te kunnat hittas.

Ekeby Kyrkoruin tid okänd.
Kyrkan var en för bygden typisk helgedom , "l 000-talskyrkan i dess renaste orm" enligt I. Schnell, och hade ungefär samma mått som Råby-Rekarne, Scenkvista och Torpa, medan de övriga Rekarnekyrkorna i allmänhet var större. Dess läge var förträffligt: på en kulle strax väster om nuvarande
Mestaån, som var en väl utnyttjad trafikled under åtminstone den äldre medeltiden, och som ett litet stycke längre norrut utfaller i Eskilstunaån, just där denna kröker mot norr. Samfärdsleden bildade en nästan rak linje från Mestarrakten till Tarshälla och hade sin utgångspunkt dels i närheten av Kälby vid Skogstorp, dels i Borsöknasjön, som avflyter genom Mesraån.
Från Torshälla-Tumbo-området med närliggande delar av Fors och Klosters församlingar nämns i urkunderna en lång rad ortnamn under 1200- talet och vid början av 1300-talet: utom Tarshälla (Thorshargh med dativformen Thorsharghe - Thorsh::erghe), som omtalas flerstädes från 12 52, Hagby i Torsh. fs 1278, Gultbrunn i Klostersfs 1278 och 1279, Harsta i Torsh. fs 1290, Tumbo och Valtomta i Tumbo fs samt Lundby i Fors fs 1290 och 1291 , Mäl by i Torsh. f s möjl. 1292, i varje fall 13 11 , Hag by och Torlunda i Torsh. f s, Sörby, Väs by, ( Öster)Lövsra, Övlingeby(') i Tum bo f s 1308, Helgesta i Klostersfs 1316 (')och 1318, Årby i Torsh. fs 1318, Brunsta, Egelsta, Folkesta,Hällby, Kleva, Källsta, Skinnlösa, Ök n a, Ölstai Torsh.fs samt Stenby i Fors och Valtomta i Tumbo fs 132 2, Glömsta, Ärna i Klostersfs och Fröslunda, Kolsta, Lundby, Löppinge, Svallinge i Fors fs 1346.
 

Om Kyrkorna på Rekarnebyggden

Kyrkorna, som storbönderna på Rekarne under 1000-talet byggde Kristus till ära och sig själva till åminnelse, har helt försvunnit. Kyrkorna har varit av trä, men inte en planka finns i behåll. Bevisen finns i att det redan i slutet av 1000-talet börjatdes byggas stenkyrkor på Rekarne. Starkaste bevis är de runornerade stenar, som år 1954 hittades slumpvis inmurade i Hammarby kyrka. De är ristade med slingor som kanna tolkas så att de stått resta som gravstenar. Det måste ha suttit i en tidigare stenbyggnad. Att det även i Hammarby finns skulpturer till en ålderdomlig portal med bilder av ett par kämpande hästar, två manshuvuden o s v. Dessa skulpturer har formats under det sista tiotalet år av 1000-talet. Den kyrka de gjorts för borde vara bland de äldsta stenkyrkorna i hela Sverige.

Det gemensamma för dessa tidiga kyrkor är, att de varit mycket små. Jäder och Hammarby 4 1/2 meter breda, Vallby och Sundby 5 m och Kjula samt Barva 6 1/2 m. Längden känner vi från Hammarby (6 m) , Vallby (6 1/2) , Sundby (9 1/2) och Kjula (10 1/2). De två minsta kyrkorna, Hammarby och Vallby har således haft långhus av c:a 30 m2 yta. Den största, Kjula, har haft drygt 60 m2.
Om vi ser på Mälaren finner vi, att vid den första kristna tidens början täcktes hälften av Jäder, som alltså då var en mycket liten socken. Hammarby och Sundby var till stor del översvämmade av Kafjärden, men Kjula och Barva hade i stort sett sin nuvarande areal. Därför kom de största kyrkorna till där.


De officiella Sverige ser på de religösa
I fråga om del religiösa lifvet hafva ej under perioden inträdt några större förändringar. De allmänna gudstjänsterna, äro på många orter fåtaligt besökta. Antalet deltagare i nattvardens sakrament har minskats och de odöptas antal är stort. Bland det uppväxande släktet, särskildt den manliga ungdomen, förekommer mycken likgiltighet eller rent af ringaktning för det religiösa, men å andra sidan hafva inom statskyrkan mångenstädes såväl hos prästerskapet som lekmännen ådagalagts större nit och kraft än hittills i det kyrkliga lifvet, till exempel genom gudstjänsters hållande äfven å andra ställen än i kyrkorna och genom anordnande af barn- eller ungdomsgudstjänster m. m. Bland kristna dissenters och s. k. frireligiösa råder fortfarande religiös lifaktighet. Glädjande är ock det stora intresse, som hos statskyrkoförsamlingarna och enskilda församlingsmedlemmar visat sig för kyrkornas restaurerande och prydande.

Under perioden hafva nya kyrkor invigts i Björkviks församling och i Katrineholm samt en mängd kyrkor tillbyggts, försetts med torn eller restaurerats. Ritningar äro fastställda för restaurering af ytterligare ett flertal kyrkor, bland annat för invändig restaurering af Strängnäs domkyrka, till hvilket företag Riksdagen anvisat bidrag. I Strängnäs har bildats en förening med ändamål att uppföra en s. k. församlingssal, hvilken skall disponeras af pastor i Strängnäs för de olika församlingsvårdande uppgifter, somkräfva en annan lokal än kyrkan, såsom bibelförklaringar, ungdoms- och missionsverksamhet m,, m. Mellan de olika religiösa riktningarna synes hafva inträdt större fördragsamhet.
Därtill torde bland annat hafva bidragit, att man insett eller anat vikten af de religiöst intresserades sammanhållning mot de religionsfientliga element, som under senare åren allt mera framträdt.

Af egentliga dissenters förekomma inom länet förnämligast metodister och baptister. Metodisterna hafva i regel utträdt ur statskyrkan och tillhöra egna, af staten erkända församlingar. Här i länet finnas fortfarande metodistepiskopala församlingar i Nyköping och Eskilstuna samt i Mörkö socken af Hölebo härad och i Dunkers socken af Villåttinge härad. I Nyköping hade metodistförsamlingen 104 medlemmar vid periodens början och 107 vid dess slut.
Motsvarande antal utgjorde i Eskilstuna och Dunkers församlingar 402 och 380 samt i Mörkö församling 85 och 108.
De möten, som af församlingen i Eskilstuna under nästföregående femårsperiod och början af den nu ifrågavarande varitanordnade i Torshälla, haf va upphört. Församlingen i Mörkö har år 1902 byggt eget kapell, benämndt Tabor. I metodistförsamlingarnas 6 söndagsskolor lämnades år 1905 undervisning åt 755 barn. Taxeringsvärdet å församlingarnas kyrkoegendomar utgjorde 87,600 kronor år 1905. Ungdomsföreningarna voro vid samma års slut 4, med 276 medlemmar.
Den i senaste femårsberättelsen omnämnda s. k. epworthföreningen i Eskilstuna har fortsatt sin verksamhet äfven under denna period och hade vid slutet af densamma 38 manliga och 50 kvinnliga medlemmar.

Af baptisterna har det stora flertalet icke utträdt ur statskyrkan. Deras antal uppgifves hafva utgjort vid samfundet i Nyköping 280 vid periodens början och 286 vid dess slut, i Eskilstuna 664 och 670, i Torshälla 69 och 74, i Strängnäs 113 och 116, i Mariefred 106 och 103, i Trosa 70 och 47. Äfven å landsbygden hafva baptisterna flera egna bönehus och äro ganska talrika, särskildt inom municipal- och stationssamhällen. Antalet församlingar, tillhörande svenska baptistsamfundet, utgjorde 29 år 1905 med 2,845 medlemmar. I församlingarnas 76 söndagsskolor undervisades i kristendom 4,071 barn år 1905. Ungdomsföreningarna voro då 26 med 807 medlemmar, och de 27 kapellens taxeringsvärde uppgick till 209,500 kronor.
Till Svenska missionsförbundet anslutna friförsamlingar eller missionsföreningar funnos vid 1905 års slut inom länets olika delar till ett antal af 39, med 3,444 medlemmar. I föreningarnes 97 söndagsskolor undervisades 4,525 söndagsskolbarn.
Inom dessa samfund hade bildats 26 ungdomsföreningar med 941 medlemmar. Missionshusens antal utgjorde 40 och deras taxeringsvärde 217,000 kronor. Några af dessa föreningar hafva i sin tjänst anställda s. k. bibelkvinnor till hjälp åt föreningarnas sjuka och behöfvande medlemmar. De äldre, under evangeliska fosterlandsstiftelsens ledning bildade missionsföreningarna hafva i allmänhet uppgått i de till Svenska missionsförbundet anslutna föreningarna.
I Eskilstuna fanns vid periodens slut en sådan äldre förening, som emellertid försålt sitt bönehus och för sina gudstjänster använder förhyrd lokal. Medlemsantalet utgjorde 38 vid periodens början och 37 vid dess slut.
Den s. k. frälsningsarmen synes ej hafva under perioden vunnit ökad terräng, ehuru dess möten, åtminstone i de större städerna, fortfarande varit ganska talrikt besökta. Antalet aktiva medlemmar uppgifves hafva vid periodens början och slut utgjort vid afdelningen i Nyköping 90 och 100, i Eskilstuna 231 och 143, i Strängnäs 26 och 33, i Mariefred 15 och 3 samt i Trosa 25 och 35. Af dessa medlemmar äro åtskilliga bosatta inom landskommuner i närheten af nämnda städer. I Torshälla har frälsningsarmen ej haft annan verksamhet, än att dess Eskilstunaafdelning stundom anordnat möten därstädes. A länets landsbygd fanns vid periodens utgång själfständig af delning af armén endast i Katrineholm. Bland landtbefolkningen lär armén hafva vunnit endast ett fåtal anhängare. Arméns medlemmar föra en stillsam och oförvitlig vandel, och det länder dem till beröm att de söka och lyckas i religiöst hänseende verka (till väckelse på sådana hall, dit religiösa intryck eljest kanske icke skulle framtränga. Den välgörande verksamhet, som armén, särskildt genom sina s. k. slumsystrar, utöfvar bland de fattiga, sjuka och lägst fallna inom samhället, vittnar om stor människokärlek och personlig uppoffring.
Den i de två senaste femårsberättelserna omnämnda s. k. sprängbataljonens verksamhet lär hafva under perioden upphört.
Mormoner finnas numera till ganska stort antal i Nyfors municipalsamhalle, där de hvarje vecka i förhyrd lokal hålla offentlig gudstjänst. Dessutom förekomma mormoner, såsom i förra femårsberättelsen omnämnts, inom Oppunda härad samt i Näshulta socken af Öster-Eekarne härad, hvarjämte några få personer inom Svärta socken af Rönö härad uppgifvas hafva omfattat mormonismens lära.
Källa Sveriges officiella statestik 1905.

Hjälpverksamhet.

Myrorna och PMU.

Myrorna
Rademachergatan 6,

PMU
Secondhand varuhuset på Mått Johanssons väg 42
Nya Secondhand Citybutiken på Smedjegatan 14

PMUs mål är att bidra till en bättre miljö genom återbruk i stället för att slänga men framför allt att göra stor skillnad för människor i nöd genom att 100% av överskottet går till olika hjälpprojekt och hjälpinsatser.

Myrornas överskottet går till Frälsningsarméns sociala verksamhet, och kan innebära allt från stöd till ungdomar och barnkollo till vägen tillbaka för en missbrukare eller en matkasse för en barnfamilj som har en svår månad.
När du handlar second hand gör du dessutom en viktig insats för miljön. För varje kilo textil som återanvänds istället för att producera nytt sparas koldioxidutsläpp motsvarande 10 mil med en personbil.

tisdag 23 augusti 2011

TILL MINNE AF DE MÄN OCH QVINNOR SOM GAGNAT VÅR STAD ESKILSTUNA

-->
Eskilstuna Minnen, Fredrik Grönberg 1900.   Bilder Skarpskyttekåren


KÄLLOR:
Samling till korta Beskrifningar öfver Svenska Städer. 2:dra Flocken.
Af Abrah. Abr:s son Hüpher. Vesterås 1783.
Reglementen, Handlingar och Författningar, hörande till Eskilstuna Fristad,
samlade af P. Larsson. Eskilstuna 1845.
Beskrifning öfver Nyköpings län af Wilh. Tham. Stockholm 1852.
Om uppkomsten och utvecklingen af Eskilstuna stadssamhälle af Carl
Johan Jernbergh. Eskilstuna 1871.
Södermanlands minnen af Harald Otto Indebetou. Stockholm 1877.
Bilder och minnen från södra Mälarstranden af Th. Strömberg. Stockholm 1878.
Sveriges historia af Montelius samt Starbäck.
Handlingar Riksarkivet.


"Invid en helgongrift den gamla jernstad står,
En trogen lifvakt åt S.t Eskils minne,
Och blomstrar, ständigt ung, uti sin friska vår,
Och härdar ej blott jern - men sina söners sinne
Till kraft i mödans värf, till mod i motgångs stund.
Här finn' s en framtid, byggd på jernets fasta grund."
Joh. Nybom.


"Här är lans och lås och lia, tidens redskap,
stridens värn,
Här är hand och arm och sena - allt af bästa
svenska jern; -
Att "det svenska stålet biter", det skall bli vår
omsorg här:
Ingen enda klinga springer - springer någon
som den bär?"
Th. Strömberg.

Flaggdag: 16 April.
Ängelen der våra dagars Eskilstuna är belägen kallades fordom Forss och antages staden hafva fått sitt namn efter S:t Eskil, som här hade sin bostad, eller sitt tun, som betyder hem; det uppgifves likväl att namnet varit här långt före Eskils tid och att det samma härledes från As och Kil, som tillsammans bilda mansnamnet Askil hvilket betyder »Odens vigg»; »med sådant nampn kallade sig de gamble dels af vördnad för guden As, dels ock till att förklara sin manbarhet och kappi-ast, thet är kämpelust. Professor Adolf Noreen säger likväl i en uppsats i Svenska Turistföreningens årskrift 1901 att »tun» är synonymt med »inhägnad», »gårdsplan», samt att det engelska town är etymologiskt samma ord.
1060 anlade den från England kommande helige Eskil antingen der slottet sedermera uppbyggdes, eller vid det nuvarande. Munktellstorget eller måhända å den s. k. Eskils kulle ett litet Cluniacenserkloster, det första  i Södermanland, hvarefter han förkunnade den kristna läran hufvudsakligast vid Torlunda i Torshälla socken, der en åt Tor helgad offerlund lär hafva funnits, samt vid S:t Eskils källa i Strängnäs närhet.
l080 den 12 Juni dödades Eskil af de till offerfest samlade hedningarne å den s. k. Munkbacken i Strengnäs; sägen förtäljer att en bonde från Finninge gård vid namn Spabodde gaf Eskil det första slaget, hvarefter de öfrige närvarande på konung Blotsvens befallning stenade honom. Å platsen för det blodiga dådet uppförde domikanerorden i  medio af 1200-talet  ett kloster. Eskils lik bars af hans tjenaer till Hvilsta eller Rosenfors  och jordsattes på östra sidan af ån, hvarifrån detsamma under Carl IX:s tid lär flyttats och begrafvits, som det tros, under högaltaret af dåvarande Fors kyrka.
Eskils dag, den 12 Juni, firades högtidligen ännu in i Gustaf I:s tid och Södermaulands-Lagens Kyrkbalk 21 fl. säger: »Bryter man frid um Eskilsmässu i Eskilstunum, böte Konung 20 marker och Biskupi 20 marker firi frid brutit». Texten, hvaröfver predikades på Eskils dag, hemtades från Matth. Ev. 5 och Ebreerbrefvet 5:e kapitel.
1255 uppläts klostret af Birger Jarl till Johanriiter- eller Hospitalsbröderna och Cluniacensermunkarne flyttade troligen till Rinkesta och uppförde der ett nytt kloster.
1282 förbehöll kronan sig all rätt till det i strömmen varande laxfisket.
1523 gafs från det numera rikt vordna klostret »200 lödiger mark (1,600 kr.) til Lübske skuldens afbetalning».
1527 indrogs klostret, jemte 30 andra sådana, till kronan af Gustaf I genom beslut å riksdagen i Vesterås. Klostret refs på konungens befallning och teglet användes 1537 till nybyggnader vid Gripsholm. Klostret torde då varit egare af följande gårdar i: Jäders socken: Strand jemte Norsholm och flere andra gårdar. Drottning Margareta skänkte redan 1403 Strand till Eskilstuna kloster. Sundby socken: Sundbyholm med Sundby by och Löfgården. Kjula socken: Hedby klostergods redan på 1300-talet.
Kloster socken: hela nuvarande Eskilstuna kungsladugård: Vallby, Årby, Djursta, Grönsta, samt Fors qvarn, den sistnämnde sedan 1385.
Husby socken: (Rossvik tillhörde klostret från 1335 till 1374 då det såldes eller utbyttes), Tandla, Tandersten, Lundby, Älunda, Räffla, Näs, Ökna, Mörby, Hållsta, Nafsund. Ärla soken: Spånga, Tummelsta, Rinkesta, Vester- och Öster-Hedemora. Fors socken: Huusta (Lagersberg), Tuna, Stenby.
Torshälla socken: Tarshälla qvarn jemte flere gårdar som förekomma i klostrets egobref (förvarade i Landskontoret). Gillberga socken: Hvarsta jemte underlydande.
Måhända hörde äfven till klostrets egendom några af de skatter som sedermera förvarades i »herr Eskils gemak» under Stockholms slott, hvilka »voro fylda med kalkar och kors, monstranser, rökelsekar, bilder och andra prydnader af guld, silfver och ädla stenar, tagna ur kyrkor och kloster vid den stora kyrkoreduktionen».
1539 lemnades af konungen klosterjorden med dess »Landboer» i förläning till Sten Eriksson Lejonhufvud. Gustaf I:s svåger; platsen blef nu kungsgård och konung Gustaf lät derå uppföra slottet, hvarefter här förekommer en talrik personal hörande till slottets, ladugårdens, trädgårdens och stallets vård.
1560 emottog Gustaf den I å slottet sin från England hemkommande son Johan, som medförde från England en täckvagn - den första i Sverige sedda .
1568 begärde hertig Johan af konung Erik att få flytta från Ekolsund  till Eskilstuna, der också den 17 Måj hans dotter Anna föddes.
1568 i Juli reste hertigarne Johan och Carl från Eskilstuna till Östergötland i s. f. att fara på konung Eriks bröllop med Karin Månsdotter.
1575 innehades slottet af hertig Carl, som förbättrade detsamma och sedan långa tider hade sin hofhållning härstädes.
1589 den 29 Juli dog å slottet hertig Carls första gemål, hertiginnan Maria af Pfaltz, samt begrofs i Strängnäs domkyrka.
1596 kallade hertig Carl borgare från Arboga och Köping m. fl. städer och allmogen från trakten till ett möte vid »Eskilstuna huus» i o. f. öfverläggning med anledning af tvisten mellan konung Sigismund och honon.
1500-talets handlingar nämner redan om bruksdrift vid Tunafors. Verket kallades då »Eskilstuna hammare och bruk» samt tillhörde kronan. Troligen var då verket beläget vid gården
N:o 12 å söder, der man vid lågt vatten ännu kan se lemningar efter dambyggnader. I handlingar från 1686 nämnes Reinhold Nilssons, Christophers Nitacks och Simon Lefflers hamrar, såsom »utrefne».
1604 anslog Carl IX jord till tomter för uppförandet af en stad.
1606 »var k. Carl den 9:de vid Eskilstuna huus och förordnade att der
en Handtwärkz stad byggias skulle låtandes dertil utdela platz och tompter, lade ock någre bondegårdar nästliggiande therunder, med all sin åker och äng, then stadztompterne emellan deelat blef. »
Intendenten för konung Oscar II:s konstsamlingar, d:r John Böttiger, uppgifver i sitt arbete: »Svenska statens samlingaraf väfda tapeter», att konung Carl IX sände sin förnämste tapetväfare, Jörgen van der Heijde, till tapetverkstäderna i Eskilstuna, och- synes han här hafva arbetat på en nu tyvärr försvunnen fortsättning å den på konung Eriks tid väfda serien ur »Giöthe konungars krönika». Konungen följde med stort intresse väfvarnes arbeten och lemnade ofta detaljerade föreskrifter om detsamma. Två år efter konungens död afled Heijde och med honom nedlades väfveriet i Sverige för nära ett sekel.
1608 arbetades af en kommendering från Södermanlands regementepå »Eskilstuna sluss». Den nu s. k. Nyby-ån hade redan på 1500-talet blifvit »gräfd».
1628 anslogs »Eskilstuna län», omfattande Öster- och Vester-Rekarne härad, till »lifgeding» åt Gustaf II Adolfs gemål Maria Eleonora.
1643 den 22 Augusti gjorde innebyggarne i Eskilstuna, som låg under landsrätt, ansökan hos regeringen om förskoning från accijsen (andel af tillverkningens eller varans saluvärde), eller om den ovilkorligen skall erläggas, det få göras till befallningsmannen i staden och icke till »Torsillia borgarom». Härå resolverades »at Eskilstuna skulle blifva lagder til Torsillia, så at dhe två fleckar skole vara een stad tillhopa, och at dhe som uti Eskilstuna boo skole, måge niuta Torsillia stadz privilegier til godo och höra under dess Rätt och jurisdiction».
1647 års resolution för Torshälla bestämmer att allmogen skulle föra sina varor till Torshälla, »och Eskilstunaboer sofn ej hade tull köpa sine behof inom Torshälla tullport».
1649 förlänades »Eskilstuna län» till pfaltzgrefven Carl Gustaf, som 1652  ärnade att här låta uppbygga ett nytt slott, samt anlägga. trädgårdar, på t venne backar belägna på ladugårdsegorna på nordöstra sidan om ån.
1653 uppgifves Eskilstuna hafva fått stadsprivilegier. (Dokument om saken saknas, avskriften görs 50 år efter att originalet brunnit upp. Om nu något privilegiebrev funnits? Saken kan vara en betydande historisk förfalskning. Red anm.)
1654 utfärdade konung Carl X Gustaf privilegier åt borgaren i Riga Reinhold Hademacher (svåger till den äfven i Riga födde Johan Palmstruch, sedan känd som det svenska bankväsendets grundläggare) att anlägga ett manufakturverk vid  skantz i Lifland; Magnus Gabriel de la Gardie öfvertalade dock Rademaeher att öfverflytta till Sverige och den 21 Juli 1654 utfärdade konungen nya privilegier hvari bestämdes att Rademaeher egde rätt att få öfverflytta sina »Manufacturverk för Jern, Stål, Koppar och Mässing till Eskilstuna, hvilket ock skedde så att allt här var ordnadt 1656. Verket skulle få kallas Carl Gustafs stad. Enligt privilegibrefvet erhöll Rademaeher och hans arvingar »icke allenast så mycket Jordh och Land vid Esskillsstuna eller Torsillia ström som hans Mästare och Schmeder, dhe han först inföhr kunde boo uppå och deriempte bruka till krydde- och kåhlgårder sambt annat uthrymme till Betesmarck för deras nödige booskap, jemte een tjenligh platz och fall uti Esskillsstuna eller Torsillia ström, som han kunde siittia eeno slijpe- och poler- eller annan nyttig qvarn oppå till sijne Manufacturers behof» utan äfven »tijo» välbelägna bondgårdar för erhållande af ved och kol, mot viikor att verket skall vara i gång inom 6 år. Bland gårdarne var Spånga och Gunnarskär.
1658 den 15 Maj förstärktes Radernachers och hans »participanders» privilegier med nya förmåner hvari äfven ingick stadsprivilegier för Eskilstuna, hvilket i hög grad förtröt borgarne i Torshälla,  som förmenade att privilegierna endast rörde Rademaeher och ej stadens öfriga innevånare.
1658 lät konung Carl X Gustaf Jean De la Wallée upprätta dessien å det 1652 beslutade nya slottet å de s. k. Ekbackarne, samt för en ny kyrka å nuvarande tomterna n:ris 238, 239, 240 och 241 å väster.
1659 den 25 Oktober förtydligades privilegierna af den 15 Maj 1658 »på Reinhold Radernachers och hans Intressenters underdånigste anhållande för Eskilstuna stad» och torde Eskilstuna således från denna dag egentligen kunna räkna sin tillvaro såsom »stad».  Staden fick då egen domstol och rätt att: »Justitien til styrko och befrämjelse, och Staden til heder, föra och bruka sitt egit signete».
1660 den 17 Dec. förklarar regeringen att Torshälla skall lemna Eskilstuna »aldeles oturberade efter som Hans Kongl. Maj:t vil at de bägge skola härmed fullkomligen vara Separerade». Carl XI bekräftade sedermera stadens privilegier den 15 April 1676, 23 December 1686, 22 April 1689, 13 December 1693 och 29 December 1697.
1660 efter konung Carl X Gustafs död erhöll enkedrottning Hedvig Eleonora »Eskilstuna län», till lifgeding.
1661 den 26 Maj utfärdades kongl. resolution till Reinh. Rademaeher om manufakturens befrämjande.
1661 den 24 Juli utfärdade Hedvig Eleonora och Rådet, på grund af klagomål från Rademacher, att, »icke allenast Läropojkarne uthan ock Mestarne, som medh stor omkostnad, hit in i Rijket förskreffne och inbrackte äro, emot accord och förord rymma och förlöpa wärcket», tryckt bref »att ingen, eho det vara må», får använda Radernackers folk: »för thy då skal hans nampn slås på Kåken heler Galgen».
1662 den 25 April utfärdade Svea Rikes Råd taxa för Reinhold Radernachers tillverkningar, s. k. Zitterska arbeten eller »Rademakeri», den 28 Juli utfärdades »Placat» om att allmoge m. fl. skola lära sig handtverk hos Rademaeher mot erhållande af förmånen att efter 8 år få bosätta sig hvar som helst i riket och utöfva sitt yrke. Utom det stora antal arbetare,
Rademaeher skaffade från Tyskland, lät Kongl. Maj:t mot vanlig sold här underhålla 100 man soldater i fem års tid för att lära sig »Rademakeri»; men ändock synes det hafva varit brist på folk, måhända till följd af de oupphörliga krigen; också förekommer en skrifvelse af den 27 Juni 1657 från Christer Bonde om utskrifning af soldater från Eskilstuna.
1665 lades kyrkans hvalf med bräder samt reparerades yttertaket och tornet; ankarjernen å tvärskeppets yttersida samt inskription å tvärbjelkarne  i kyrkan angifva att kyrkan då äfven blifvit tillbyggd.
1666 den 8 Maj ingifver Hademaeher till Com.-Coll.: »förslag till fri näring för Manufakturen efter min enfaldiga mening framställ».
1666 den 15 Juli utfärdade Hedvig Eleonora ytterligare skrifvelse om att Rademachers folk ej fick tubbas ifrån sin verksamhet; skedde så hotades med strängt straff för den skyldlige.
1672 bekostade rådmann Casper Grau kyrkans orgelläktare, förut hade blott funnits 3 med bibl.-hist.-målningar försedde läktare.
1675 skänktes till kyrkan af Henrik Lohes arfvingar altarprydnaden och af Ulrich Lohe predikstolen.
»Gudi till ähra och dhene Kyrckones Prydeningh hafwer S. Hindrict Lohes Barn, Mågar och Arfwingar dhenne Altartaflan medh dess beläter förährat.» »Rorn. V, vers. 19.»
»Gudhs Nampn Ähra och Kiörkones Prijdnigh hafwer Välaktat Herren Uldrick Loo, Bruksförwalter, denne Prädikstool och målningh förährat Anno 1675».
1677 den 30 Maj fick, på ansökan, borgerskapet i Carl Gustafs stad rätt att mot arrende få upptaga och bruka den åker och äng som stadens och Fors prestgård egt,  »men för det nya Manufacturiets
inrättande nu öfver sjutton års tid öde och obrukat legat», dock med skyldighet att afstå jorden till dem som enligt privilegierna skulle vilja bebygga densamma.
1680 förstördes slottet i grund genom vådeld, jemte alla i slottet förvarade stadens handlingar. Teglet af ödemurarue fördes 1699 till slottsbyggnaden i Stockholm. Afbildningen af slottet i Dahlbergs Suecia antiqva et hodierna, några å nya begrafningsplatsen hittade konstnärligt forniade tegelstenar, samt en i gården N:o 42 befintligt sirligt arbetad, avisare och en vid gården N:o 52 stående refflad del af en stenpelare ä:ro, utom en del af grundmuren, de enda synliga minnena af den fordom så stolta Wasaborgen.
1688 den 29 Dec. utfärdade »Carolus»  privilegier för handlandena Reinhold Port, måg till Rademacher, och Herman Dassau på Manufakturen i Eskilstuna med samma rättigheter som Rademacher; verken hade nämligen vid Rademachers (död* Årtalet obekant) blifvit indragne till kronan till följd af skuld.
1692 den 2 Sept. utfärdar Hedvig Eleonora påbud om att den 1677 till borgerskapet upplåtna jorden måste återlenmas till de nya innehafvarne af Manufakturverken.
1694 Inskription å kyrkans stora klocka: »Skiänkt af Herr Johan Lohe på Thuna fors Bruk År 1694. Tilökt år 1772. Guten i Örebro af Olof Kjulander.»
»Så ofta som jag ljuder
så merk at jag tå bjuder
Tin själ at bedja Gud.
Ty när tu hör mig ringa
låt ingen ting tig tvinga
at 1emna thetta bud.
Med hungrig själa smerta
tänk ödmjuk i titt hjerta
Ack! Gud, miskunda tig
Förlåt mig synder mina
För Jesu död och pina
och gör så nåd med mig.»
1696 Inskriptionen på kyrkans stora ljuskrona lyder: »Hr Johan Lohe och Dhes K:ra Hustru Fr. Anna Bluum. Förährt Denne Lius Crona den 24 Juni Å:o 1696".
1702 uppbyggdes ett rådhus af trä med torn och klocka, troligtvis å tomten n:o 42, men flyttades 1768 till den nuvarande platsen vid Rådhustorgets östliga sida.
1703 En af kyrkans kannor bär följande inskription:
»Till Eskistuna Kyrkia Föhrährat af Margareta Tersera Anno 1703»
l716 den 12 .Januari utfärdades privilegier för Herman Dassaus son Johan Dassau, som 1721 bekräftades af konung Fredrik. Dassau transporterade desamma på en Lagersparre, hvarefter Manufakturverken för andrn gången måste återtagas af kronan för skuld.
1719 den 19 Oktober beder borgerskapet att ånyo få arrendera den 1692  till Manufakturverken arträdda jorden, »hvilken ännu ligger obebyggd».
1731 öfverlemnades Tunafors bruk, samt 1734 Carl Gustafs Stads verk, Spånga gård och Tynnelsö slott till polska enkegrefvinnan Anna de Woynarowski såsom afbetalning på Carl XII:s skuld till grefvinnans man, öfverste Woynarowski, på grund af i Turkiet utfärdad förbindelse af konungen.
1735 erhöll Nils Glantzmark privilegium på att få inrätta ett tbakssspinneri  och att få arrendera den förra slottsträdgården för tobaksplanteringar, hvilket arrende synes hafva fortgått till 1739.
1739 inköptes Carl Gustafs Stads manufakturverk af. brukspatron Fredrik Rothoff och öfverstelöjtnant Lorentz Hidderhoff; verket öfvergick sedan till Rothoffs söner Anders och Isak samt sedermera till Isak Rothoffs barn Birger Fr. och Lorentz, hvilka 1782 inköpte det tillsammans. Brukets stämpel var tre klöfverblad.
1744 begära Lorentz Ridderhoff och Fredr. Rothoff af konungen att få arrendera kungsladugården under det att Wilh. G. Fahlen, Olof Sundin, Chr. Håse, Jonas Näsman, Carl Nat. Jelin,  Magnus Åkerman och And. Jedermark begära att få behålla arrendet.
1745 anlades en klädesfabrik, som likväl snart nedlades; plan till fabrikens anläggning var faststäld i Stockholm den 14 April 1740.
1749 inköptes T unafors bruk af brukspatron Joh. Halenius, som sedan dels bedref det förutvarande verket och dels inrättade ett stort saltpetersjuderi. Han införskref jemväl jernarbetare från utlandet deribland äfven 2:ne mästare från England i o.f.  tillverkning af eggjern. Brukets stämpel var ett W. Bruket var sedan i flere händer samt  inköptes 1781 af brukspatron Oasper Netelbladt i Stockholm.
1749 den 10 Okt. utfärdades af konung Friedrich förbud för Torshälla och Eskilstuna magistrater att till borgare antaga arbetare vid Manufakturverken.
1749 Den 12 December utfärdas kongl. bref om att Manufakturverken, såsom »liggande på landet», skola lyda under bergsting eller häradsrätt allt efter tvistens beskaffenhet.
1751 föreslår Fredrik Rothoff i skrifvelse till konungen att Norbergs bergslag bör inköpas för Carl Gustafs stad.
1756 den 19 Juni bestämdes af ombud från staden å ena och brukspatronerna Anders och Isak Rothoff å andra sidan att allt hvad som låo vester om nuvarande Rinmans torg skulle tillhöra manufakturverken och hvad som låg öster om torget staden, samt att nyttjanderätten till utmarken Vestermarken skulle tillhöra båda gemensamt; denna öfverenskommelse godkändes å allmän rådstuga i staden den 7 Juli 1756, och sedan af rikets ständer, hvarefter konung Adolf Fredrik den 20 Okt. 1756 stadfästade densamma.
1757 utarrenderade kronan halfva kungsladugården till Eskilstuna stad mot 104 rdr 38 sk. 3 r. årligt arrende, andra hälften arrenderas af Tunafors Jernmanufaktur verk till lika pris. Kontraktet förnyades 1773.
1762 inrättades apoteket Kronan. Lasarettet inrättades i början af 1800-talet
1766 års riksdag beslöt på förslag vid flere föregående riksdagar af bergsrådet Samuel Skröderstierna att inrätta fristäder och blefvo 5 städer dertill nämnde, äm1igen: »Norrköping, Söderhamn, Norrtelje, Eskilstuna och Runneby».
1768 bygdes den s. k. »Stora bron», nu Rådhusbron, hvarvid Öster- och Vester-Rekarne härader bekostade underredet och staden öfverbyggnaden.
1769 års riksdag beslöt att första fristaden skulle blifva Eskilstuna, såsom en redan i Carl X:s tid dertill utsedd plats.
1769 anhålla borgarlie hos riksdagen att få den 1756 gjorda öfverenskommelsen om gränslinien mellan staden och manufakturverken upphäfd. Härom finnes följande Riksdagstryck:
1:o. »Underdånigt Ödmjukt Memorial! Om Brukspatroner Rothofvar samt Carl Gustafs Stads Manufakturwerk och Eschilstuna Stads Borgerskap uprest Rättegång rörande af Rothofvarne gjord pretention på Eschilstuna Stads mark, samt tvenne utom Stan' belägna Kronohemman Gredby kallade, hvilka bhfvit Staden  af Forna Konungar lemnade såsom Wederlag för den plats och lägenheter hvarpå C. G. S. Manufakturwerk skulle anläggas och byggas». - 56 sidor.
2:o. »Handlingar, rörande en, Igenom Laglig förlikning Imellaii Eschilstun a Stad och C. G. S:s Manufaktur Verks Egare, för detta Afslutad Jorda Tvist». - 15 sidor.
3:o. » Underdån. ödm. Pro Memoria. Ägo- och Skatteköpe tvisten emellan Eschilstuna Stad och aflidne Brukspatronerna Rothofvar var hos Riksens ständer år l 756 anhängig - - -.
Den Högste välsigna Riksens Högl. Ständers göromål och låte deras Utslag och Resolutioner i synnerhet uti Justitie ärenden få ega den säkerhet, som är med Lag enlig, på det at, då hvar och en Medborgare o. Svea Rikes Undersåte et dylikt Lagligen erhållit, sig dervid må kunna trygga, samt tillåte aldrig Rikets nu församlade Höglofliga Ständer, at medelst denna för 13 år sedan af Högsta Magten afgjorda sak å nyo upprifvande, lämna sådant prejudicat som kan hafva nog svåra påfolgder! ! ! » - 3 sidor.
4:o. »Anmärkning öfver den ntfärdade berättelsen om sammanhanget af tvistens emellan Eschilstuua Stad och Carl Gustafs Stads Manufakturverk». Undertecknad: »Stockholm 9 Okt. 1769.
Petter Sundblad (Riksdagsman)». - 3 sidor.
5:o. »Kort berättelse om sammanhanget af tvisten mellan Eschilstuna Stad och Carl Gustafs Manufaktur verks Ägare». - 24 sidor.
6:o. »Bihang till Berättelsen om sammanhanget af tvisten mellan Eschilstuna Stad och C. G. S. Manufakturverks egare». - 3 sidor. Resultatet blef att Manufakturverkets jord under Gustaf
III:s första regeringsår återköptes af kronan, med undantag af hvad som ännu kallas Carl Gustafs Stad.
1771 den 16 April undertecknades i rådkammaren »Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse, Angående Inrättning af en Fristad för Arbetare i Järn- och Stål- samt Metall-Förädlingen» af: C. Rudenschöld,
Jean von Wallwijk, E. v. Stockenström, Ulr. Scheffer, M. v. Hermansson, Jockim Beckfriis, J. P. Schwerin, M. Posse, Ulr. Bark, J. v. Snoilsky; Kontrasignerad af P. G. Ehrencrona.
Denna märkliga och i samhällets lif djupt ingripande urkund hade följande hufvudsakliga bestämmelser:
l:o. Tillåtelse för in- eller utlänska arbetare att med familj nedsätta sig i denna »således priviligerade Fristad» på de ställen, som varda anvisade, och derstädes för egen räkning idka och drifva sin handtering utan något hinder eller tvång, hvarken i arbetssättet, hushållning, inköp af materialier, eller tillverkningens försäljning, utan hvar och en får »sig försörja thet bästa han kan och förmår».
2:o. Alla, som sig sålunda nedsätta, skola »i alla tider beständigt wara befriade från Mantals penningars erläggande, samt alle andre personnelle utskylder till Oss och Cronan» både för sig, familj och efterkommande.
3:o. Tomter erhålla alla de, som »värkeligen idka något slags Manufakturarbete, til Järn- och Stål- samt Metallförädling eller ock i någon väsendtelig del kunna gåthem til handa»; nedlägges manufakturhandteringen eller fristadsrörelsen ej gagnas af tomtägaren är han skyldig att, efter mätismunna ordom, taga lösen af manufakturarbetare, som sig dertill anmäla.
4:o. Fristadens vattenverk upplåtes till nyttjanderätt af manufakturarbetarue emot lindrig afgift.
5:o. Likaledes upplåtes emot lindrig afgift bete för nödiga boskapskreatur, som manufakturarbetarue till sitt hushåll behöfva, å skattehemmanet Flackersta.
6:o. Af direktören för fin- och svartsmidet erhålla manufakturarbetarue råd och upplysningar i allt »hvaruti the kunna åstunda bemälte Derectörs biträde och handledning». Då icke några »Ämbets- eller Skråordningar» befinnes vara lämplige uti manufakturiet. så varda ock alla i fristaden sig »nedsättande
Arbetare i Järn-, Stål- och Metall-förädlingen ifrån slike författningar härmedelst i nåder frikallade».
7:o. I afseende å andra innevånare och näringsidkare i Eskilstuna förblifva förut varande lagar och förordningar gällande, så att andra än manufakturarbetarue icke varda i staden intagne annorlunda än att det må ankomma på vederbörandes pröfning »om Staden och Orten i jämförelse af förr varande Innevånares antal, fleres eller färres, antagande tåla kan».
8:o. I alla de mål, som icke egentligen röra manufakturiet, lyda alla innevånare under »Magistratens vanliga Jurisdiction».
9:o. Full frihet får råda i afsättningen på tillverkningen och utlofvas derjemte att lättnader af flere slag skola beviljas manufakturarbetarne.
10:o. Beviljades »Fristaden Eschilstuna och samtelige dess Inwånare tullfrihet på alla hit inkommande varor». »Heder åt det okända snille, som födde tanken på det nya systemet! Heder åt riksens ständer, hvilka fattade tanken!
Och heder åt den regering, som utförde densamma!» sade stadskamreraren och riddaren C. J. Jernbergh i sitt tal vid fristadsinrättningens hundraårsfest i Eskilstuna den 16 April
1871. Heder kunna vi derför nu säga dels åt Reinhold Rademacher, som redan 1666 atgaf ett förslag till »Fri näring», men framför allt åt »Bergsrådet och Riddaren af Kongl.
Nordstjerne Orden Samuel Schröderstierna», hvilken, enligt den väl underrättade Hülphers utsago, var den man, som fann och genomförde tanken på fristadsinrättningen. Såsom bevis för att han äfven förut varit aktad och ärad af samhällets innevånare anföres, att hans i olja målade bild finnes bland stadens porträttsamling och att å baksidan deraf finnes antecknadt, förutom ofvanstående titel och namn, orden: »tillhör Eskilstuna Fristads äldstes samlingsrum».
1773 bildades af direktör L. E. Hallenins ett bolag benämdt »Fristads Handels Contoir. Sedermera grundades dylika kontor af Christoffer Zetterberg och C. A. Asperén. Fristadens tillverkningsstämpel var: »E F S».
1774 den 22 Juli stiftades af bergsrådet Samuel Schröderstierna Manufakturisternas i Eskilstuna Sjuk- och Begrafningskassa. Nytt reglemente antogs den 23 Mars I895.
1777 den 3 April erhöll damaschören Christian Johansen af fristaden »500 D. S.m eller 83 Rdr 16 sk. sp. i årligt anslag jemte hus och verkstad på det att han i de  konster, som han fått lära af Assessorn och Riddaren Rinman måtte till det allmännas och Fristadens tjenst vinlägga sig om att vidare fortplanta».
Johan sen synes dock ej hafva tagit denna sak allt för allvarligt utan vistas mycket i Stockholm eller också funnit lärlingarne alltför omöjliga och tröttnat, hvarför klagomål anföres emot honom den 6 Decmber 1780. I sitt svaromål säger Johansen: »Den granlåt jag med mycken möda och granlagenhet utarbetar på järnytan är så ganska vansklig och svår att concervera, så att ofta sjelfva luften är i stånd att på ett ögnablick till intet göra hvad jag i lång tid arbetat på. Sådan är ock handeln med Finsmide at den liksom uppfräter sig sjelf. Genom oaflåtliga försöker, med bekymmer, kostnad, tidsspillan och förlust i trenne års tid har jag äntligen nyligen hunnit bringa min förgyllning till lika godhet som utländingens men arbetsmetoden är ännu för besvär hg att den icke kan annat än blifva dyrare i priset, i följe hvaraf jag måste förnimma att våra klingsmeder skicka sina klingor till Solingen för att derifrån åter få dem förgylta».
Johansen, bördig från Ystad, hitkom som informator vid Tunafors egnade sig sedan åt damascheringskonsten, samt hade sin verkstad i Jernbolagets nuvarande kontorsbyggnad. Prof på hans konstskicklighet finnes i direktören m. m. Joh. Svengren och Jägmästaren Georg Noreii ego.
1780 erhöll Joh. Paul Ek privilegium på inrättandet af en tobaksfabrik.
1780 Timglaset å predikstolen skänktes detta år till kyrkan. In skriptionen säger:
»Förärat af Fristadsåldermannen Anders Lang Åhr 1780»
1781 uppsattes på samhällets bekostnad ett rymligt värdshus; samt i December s. å. inrättades i Stockholm en Fristadens försäljnings bod.
1787 den 22 Februari utgifver Gustaf III ytterligare nådig kungörelse samt reglemente för fristadsinrättningen i Eskilstuna innehållande hufvudsakligen att den gamla staden vid den nuvarande borgmästarens afgång skulle erhålla samma rättigheter som Fristaden; att för de arbetare som ej kunna inrätta egna hushåll, erforderligt antal värdshus- och spisqvarteridkare antagas; att häradshöfdingen i orten på vissa tider skall i staden hålla stadsrätt i alla de rättegångs- och brottmål som icke blifvit i kungörelsen uppdragne åt ordningsmannen att öfvervaka; samt om mästare, gesäller och lärlingars förhållande till hvarandra.
1787 den 6 Dec. utfärdade kommerskollegium »Å dragande Kall och Embetets vägnar» instruktion för ordningsmannen i Eskilstuna fristad.
1792 den 20 December afled i Eskilstuna bergsrådet och riddaren af Kongl. Wasa Orden, direktören öfver Eskilstuna fristad Swen Rinman. För hans förtjenster har Kongl. vetenskapsakademien 1823 låtit prägla en minnespenning öfver honom och brukssocieteten låtit uppföra en minnesvård i Eskilstuna: inskriptionen å den senare är: »Åt Swen Rinman född 1720 död 1792. I förtjenst om Bergshandteringen den främste på sin tid. Af Bruks-societeten ». Medaljongen är modellerad af Sergel, och vården aftäckt den 19 Maj 1833. En stor del af Rinmans bibliotek samt en mängd skriftliga uppsatser af honom eges af tekniska skolans bibliotek.
1799 den 12 Februari utfärdar Gustaf IV Adolf bref om att Eskilstuna och Torshälla städer få förena sig om en gemensam borgmästare.
1799 den 11 Juni befaller Gustaf IV Adolf att en direktör och en ordningsman skola tillsättas för Fristaden, samt påbjuder att en »schola» med 2 lärare skall bildas.
1800 afgifves klagomål af hattmakarue Petter Löfgren och Andreas Walmström öfver att ytterligare en hattmakare bosatt sig i Eskilstuna jemte intyg från sjutton borgare, att det ej finnes rum för flere än de två förstnämnde.
1802 erhålles af kommerskollegium ett årligt anslag till »scholmästaren»  i Eskilstuna af 66 rdr 3:2 sk. banko.
1804 uppbygges »Scholhuset», hvilket 1838 tillbyggdes med anledning af elementarskolans inrättande.
1805 hittades under gräfning vid Ärsta i Kloster socken två bitar af ett silfversmycke samt 7 af Olof Skötkonung slagne mynt jemte 775 arabiska, tyska, anglosaxiska m. fl. mynt. Fyndet vägde 2 skålpund 72 ort.
1807 11/3 finnes ingraveradt på siclokanten å stansen till »Eskilstuna Stads sigill». Sigillet framställer en i en ström stående åt venstra nedre kanten dragen kubbe med städ, hvaröfver ur ett från högra sidan kommande moln utsträckes en arm hållande en hammare, som icke berör städet utan hålles helt nära detsamma. »Eskilstuna Fristads Sigill» - troligen af 1833 - är lika föregående men städet står ej i någon ström utan omedelbart i nedre kantens midt med hammaren hvilande å detsamma, i öfre venstra kanten synes en strålande sol - betecknande fristadssamhället -.
Det äldsta sigillet är likt det förstnämnda, men hammaren är höjd och i stället för att å de två föregående städet synes från dess bredaste sida så är det här ställt på tvären. Omskriften är: »Carl * Gvstafstadz * Sigillvm * 1665». Å en skrifvelse i Riksarkivet från Geschworen Eman Rothoff från 1818 med begäran om unelerstöd för »Exportation»  af smiden förekommer ett fjerde sigillaftryck, hvartill upptecknaren dock ej sett sjelfva stansen; sigillet är lika med fristadens men städkubben är dragen at s1g1llets m1dt och solen förekommer vid venstra nedre kariten, betecknande det uppgående fristadssamhället och sålunda måhända själfva Fristadens sigill.
Ett femte sicrillaftryck förekommer på en handling i stadens arkiv af den 20 Februari 1788, undertecknad af E. Nordwall, Fristadens ordningsman; i sigillet förekommer blott bokstäfverna »E F S» och en antydan till sol i venstra öfversta kanten; ej heller till detta aftryck har upptecknaren sett stansen. Detta torde vara »Fristadens» första sigill.
1811 föreslås af borgmästaren och ordningsmannen Å. Fallén att en sjumannakammare inrättas i och för fristadens uppbörd.
1812 den 30 November inköpte staten af bergsrådet Birger Fr. Rothoff qvarvarande del af Carl Gustafs stads manufakturverk med tilltradesrätt dels den l April och dels den l Oktober 1813.  Hvarefter faktoriet anlades och gevärstillverkningen påbörjades 1814.
1813 grundades genom gåfva af 100 pund sterling från engelska bl.belsällskapet en bibel- och kateket-kassa.
1814 byggdes kyrkans orgelverk af P. Strand. Fronton bär inskriptionen
»M S B * B S H * O G * MDCCCXIV».
1824 den 19 Maj. Kongl. bref om att Carl Gustafs stad och Fristaden skola förenas under en gemensam direktion eller öfverstyrelse  bestående af: Löwenhielm, Björnstjerna, Schrödersherna, v. Sydow och Em. Rothoff.
1828 den 5 Juli  stadfästades reglemente för Eskilstuna stads sparbank.
1828 erhöll staden förnyad brandordning af Kongl. Maj:t, hvari bestämmes att stadens borgmästare är högrste befälhafvare vid inträffande eldsolycka, samt att han tilt närmaste befäl har brand- och rotmästare, hvilka, för fyra år i sänder, utses af magistraten tillika med tvenne strålförare till hvarje spruta. Manskapet skall bestå af i staden varande »timmermän arbetskrlar och tjenstefolk»,  hvarjemte hvarje hästegare ärskyldig att till brandstället låta  framskaffa vatten. Nattbevaknigen utgöres dels af s. k. patruller af borgare och manufaktunster och dels af de s. k. »brandvakterna», hvilka under nattens alla timmar från kl. 10 på afton till kl. 4 på morgon å vissa platser skulle utropa hvad »klockan var slagen» med tillagget af: »Gu´ bevare vår sta' för ell å brann».
Vid starkt blåsväder hissades å stadens högsta punkt, Vid nuvarande Oxelösundsbanans stationshus, den röda »brandflaggen», som manade stadens innevånare att varsamt handskas med elden - om den nödvändigt måste användas. Förändringar i brandväsendet förekom sedan under åren 1863,  då stadsfullmäktige fick rätt att tillsätta befäl samt åren 1873 och 1875.
1829 den 28 Aug. uppläts, »i mån af behof», af rikets ständer och Kongl. Maj:t jord från Eskilstuna kungsladugård till stadens framtida utvidgning. 1831 den 23 Juni upprättades ånyo »Reglemente för Eskilstuna Fristads Gesälls Cassa till efterrättelse för derwarande Intressenter».
1832 började mekanikus Theofron Munktell, med ,ett understöd af 300 rdr b:o under tre år från Eskilstuna fristads direktion, sin verksamhet  i Eskilstuna uti af Fristaden förhyrd lokal i gården N :o 285.
1832 d:n 26 :Maj begära nedanstående personer hos komm.-koll. att få del af ett uppgjordt förslag om stadens och Fristadens förening nemligen: Christian Zetterberg, Johan Wahlgren, Lars Widlund, Gust. Wigholm, Joh. Aug. Möller, Eric Crantzlock, A. Södergren, Sv. Hultgren, A. M. Moback, C. A. Asperén, Pehr Langh j:or, Olof Björk, Olof Heljestrand, P. Bonnevier,  O. G. Grönstrand, And. Ståhlberg, Peter Lundberg, F.Svahn,  Eric Åkerberg och And. Wideberg.
1832 den 7 Juli förordnade Carl XIV Johan presidenten och kommendören G. Poppius och kommerserådet och riddaren A. P. v. Svdow att ordna förhållandet mellan Eskilstuna och Fristaden, och afgafs häröfver, efter besök i Eskilstuna och öfverläggning med »auktoriteter och innewånare i Staden och Fristaden» nämnde herrars den 25 Okt. 1832 dagtecknade underdåniga förslag. Protokollsförare vid öfverläggningarne var S. A. Hallström.
Till »Auctoriteter» valdes i och för ett sammanträde den l Aug. 1832: af »Stadens borgerskap»: rådmannen Hellberg, direktören Zetterberg, tenngjutaren Wigholm och handlanden Follin. »Substitut» handlanden Wahlgren: och rådman Mobach. Protokollet undertecknadt af S. N. Levin: af »Eskilstuna Fristad»: Direktören Sandström, manufakturisterna Carl Håltz, Anders Neijström och Jan Em. Norgren. Protokollet undertecknadt af S. A. Hallström.
Den 1 Oktober utfärdade stadens äldste fullmakt till ett sammanträde den 2 Okt. för: fabrikör O. Heljestrand, rådman P. Langh, manufakturisterna A. Stålberg och O. G. Grönstrand.
1832 den 4 Oktober afgifves klagomål öfver och begäran om befrielse  från stadens och Fristadens förening, undertecknadt af 12 borgare i gamla staden nemligen:  Carl J. Frössen, S. M. Bruce, P. Hagström,  L. Widlund, Joh. Wahlgren, Eric Crantzberg, E. M. Bolin, Carl Ericsson, Sv. Hultgren, J. Aug. Möller,  J. Sjögren och J. E. Nordeman.
1833 den 2 Mars förenades »Gamla Staden» och »Fristaden»  till ett samhälle med lika fri- och rättigheter under benämnmg » Eskilstuna Fristad». » Staden » fick således fristadens privilegier utan att en manufakturist skulle vara bosatt i hvarje gård.  Staden hade förut varit delad i Gamla staden öster om ån, samt Nya staden och Fristaden vester om an.
Reglementets innehåll är hufvudsakligen följande: Borgmästare tillsättes, 6 rådmäni deraf tre som idka eller idkat manufakturverk, väljes af Fristadens borgerskap, stadskassör och notarie (protokollsförare hos magistraten) tillsättas af magistraten, stadsfiskal utnämnes af justiciekanslersembetet och stadsbetjente antagas i mån af behof.
Till bevakande af Fristadens angelägenheter väljas af borgerskapet tjugufyra äldste, hvaraf tolf bland idkare af jern- stål eller metalltillverkningar, och öfrige af andra borgare.
Hvarje välfrejdad myndig person får nedsätta sig i Fristaden och drifva handel samt idka handtverk utan afseende om han förut genomgått den i l720 års skråordning föreskrifne läro- och tjenstetiden. Ansökningar om rättighet att idka handtverk, handel eller andra stadsmannanäringar skola likväl ingifvas till magistraten, som, efter det stadens äldste blifvit hörde, fatta beslut om burskapets beviljande. Hvar och en som erhåller tillstånd att idka handel eller handtverk, är skyldig aflägga »Huld-, Trohets- samt Borgared», och att ställa godkänd borgen för 6 års stadsutskylder.
Obebyggda tomter erhållas fortfarande mot tomtöresafgift; är ej tomt inom fyra år bebygd är magistraten berättigad upplåta tomten åt annan.
De tillverkningar som göras i Fristaden och kunna stämplas, »skola förses med idkarens serskilda märke och Fristadens allmänna stämpel».
I öfrigt innehåller reglementet föreskrifter om handelslärlingar, lärgossar, gesäller, förläggare och om åtskilliga Fristadens förmåner, vals anställande och stadsafgifternas utgöranden.
1833 hittades i en åker nära Eskilstuna 8 hals- och armringar, ett spännsmycke samt bitar af ringar m. m., allt af silfver, jemte 137 st. i Sigtuna af Olof Skötkonung slagne mynt samt 308 arabiska, tyska, anglosaxiska m. fl. mynt. Skatten, som låg i en lerkruka, vägde 8 skålpund 31 ort.
1834 invigdes den invid slottsruinen belägna »Nya begrafningsplatsen».
1834 den 5 Juli erhölls Kongl. Maj:ts nådiga stadsfästelse å af magistraten insändt förslag till reglemente för en drätselkammare.
1835 den 12 Augusti testamenterade prosten d:r Seth Wallquist 1,000 rdr banko i och för kostnadsfri undervisning till fattiga barn.
1835 erhölls af Kongl. Maj:t en fond af 16,000 rdr för bildandet af »Eskilstuna Elementarschola» med :2 högre samt l lägre, förberedande, klass: »Rectorsclass, Nedre apologistelass och Förbedande class. »
1836-1840 uppfördes hufvudbyggnad och två envåningsflyglar vid
Carl Gustafs Stads Gevärsfaktori: flyglarne påbyggdes 1871-72.
1836 den 15 September inköpte Eskilstuna fristad af Carl GustafsStads Gevärsfaktori:
Sliphuset n:o 47,
Stångjernshammaren n:o 51 med tillhörande skärverk,
Kolhuset n:o 75,
Räckharnumren n:o 69,
Piphammaren n:o 70; staden egde förut 2 räckhammare och 2 slipverk.
1837 grundlade direktören Theofron Munktell sin mekaniska verkstad  på den plats der Munktells mek. verkstads aktiebolag nu har sitt storartade etablissement.
1837 den 2 Mars testamenterade kommerserådet Olof Galléen och hans fru Brita Sofia Galléen, född Halenius, 25,000 rdr b:ko till staden och omkring 17,000 rdr b:ko till hvardera landsförsamlingarne,  hvaraf räntan skulle. användas för skolor och fattiga barns uppfostran, kläder och underhåll.
1839 enligt kongl. brefvet af den 13 Februari utbetalas 66 rdr 32 sk. b:ko till direktionen öfver »Eskilstuna Fristads Elementarläroverk» för att utdelas till belöning åt lärjungar som gjort sin förtjente af uppmuntran.
1841 beviljade rik. ständer ett anslag af 10,000 rdr, hvarmed 1844 bildades en arbetsinrättning.
1842 den 4 Ju ni beslöts, enligt kongl. bref, att ett bidrag af 266 rdr 32 sk. b:ko skulle lenmas af fristadens medel i och för anskaffandet af ett slagur å skolhuset. Uret förfärdigades vid den Munktellska verkstaden och är detsamma, som nu finnes å stadshuset.
1845 den l Oktober inköpte L. F. Ståhlberg af assessor Georg Nonréus Ståhlfors, hvarefter under åren 1840-1850 derå anlades »Ståhlfors bordknifsfabrik».
1846 den 25 April testamenterade karduansmakaren Lars Norling
sin qvarlåtenskap till Eskilstuna stads fattige och fattigdirektionens disposition.
1849-51 ombygges rådhuset, hvarmed förenades ett cellfängelse. Det gamla rådhuset af trä försåldes och flyttades till gården n:o 272  vid dåvarande Kronhusgatan, numera Rademachergatan, der det ännu qvarstår.
1850 den 20 April anlades den s. k. »Engelska filfabriken» af C. O. Öberg,  C. V. Heljestrand och Johan Walén.
1851 bildades ett bolag för sjötrafik mellan Eskilstuna och Torshälla med »Ångslupen Eskil om 4 läster». Tilläggsplatsen i Eskilstuna  var ungefär der Eskilstuna öfre kanalbolags sluss utmynnar  i nedre ån, samt i Torshälla Holmens brygga.· Stockholmsbåtarnes tilläggsplats i Torshälla var stadens hamn.
1854 den 15 Aug. beslöt Kongl. Maj:t att från komm.-kollegium skulle utbetalas ett årligt anslag af 666 rdr 32 sk. b:ko i och för den tekniska undervisningens befrämjande i Eskilstuna; med anledning häraf upprättades af rektorn d:r P. Axenborg en  »Provisorisk Teknisk skola» den 18 Febr. 1855, som fortfor till 1858.
1854 den 14 December testamenterade mamsell Maria Sofia Wahlström 1,000 rdr till understöd åt gamla tjenarinnor.
1857 öppnade Mälareprovinsernas enskilda bank i Vesterås ett kommissionskontor i Eskilstuna.
1859 fastställdes reglemente för en »Teknisk Söndags- och Aftonskola i Eskilstuna».
1859 ombildades elementarskolan till »Eskilstuna lägre elementarläroverk».
1859 I slutet af 1850-talet bildades hufvudsakligast genom inkomster från flere societetsspektakler, energiskt ledda af garverifabrikören Carl Fr. Sjöberg, en fond i och för uppförandet af ett nytt teaterhus,  behållningen blef omkring 800 rdr, och har fonden, som numera förvaltas  af drätselkammaren, genom räntor och bidrag stigit till kronor 10,149: 04 den 31 December 1900.
1860 den 25. Jan. påbörjades arbetet med gasverket under ledning af ingeniör E. Beatly. Uppgifves hafva varit det tredje gasverket i riket.
1860 öppnades Eskilstuna kanal, belägen invid Torshälla, efter att arbetet med densamma pågått sedan 1855; kanalen, som byggdes under ledning af löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren
C. A. Grafström, enligt kontrakt af den 26 Januari 1856, kostade rdr 374,383: ·34: 2. Kanaldirektionen utgjordes af: borgmästaren S. A. Hallström, ordf., direktören Theofr. Munktell, bruksegaren A. V. Noréus, fabriksidkaren N. J. Heljestrand, bankkamereraren A. Billjer, direktören Joh. Svengren, kassör, och fabriksidkaren L. F. Ståhlberg, verkställande direktör.
Aktierna i bolaget tecknades för 150 rdr, men kostade tecknarne rdr 421: 12: 7 per st. förutom räntor. Reglementet är af den 3 Augusti 1860. Bolaget ombildades till »Eskilstuna
Nedre Kanalaktiebolag» den 2/8 1898.
1860 bildades i Eskilstuna på initiativ af kaptenen C. L. Friis ett
skyttegille, som föranledde att civilingeniören Axel Karlsson
och gasverkskamereraren Ljungberg i början af år 1861 ställde
sig i spetsen för danandet af en förening benömnd »Vapenöfnings-
och skyttegillet i Eskilstuna». Vid sammanträde den
6 April 1861 beslöt skyttegillet att låta uppföra en skjutpaviljong
och ett första korpralskap bildades: ett andra korpralskap
bildades omedelbart derefter af skolläraren C. Olsson
och handlanden P. A. Ahlenius. Den 11 Augusti 1861 antogs
ordningsregler för »Eskilstuna och Carl Gustafs Stads
Vapenöfnings- och Skyttegille»; den 18 Oktober 1861 antogs
uniform för »Eskilstuna skarpskyttecorps» och den 5 November
samma år sammanslås ett vid Carl Gustafs Stads gevärsfaktori
befintligt skyttegille med föreningen, som hädanefter bär namnet
Eskilstuna och Carl Gustafs Stads frivilliga Skarpskytteförening»,
Den 3 Febr. 1862 begär föreningen hos konungen att erhålla
öfverbefålhafvare och utnämnes dertill styresmannen vid Carl
Gustafs Stads gevärsfaktori, kaptenen C. L. Friis, som dock
underdånigst begär att blifva befriad från uppdraget; till öfverbefålhafvare
utnämnes sedermera kaptenen J. A. C. von .Feilitzen,
som qvarstår till 1864. Den 24 Maj 1863 erbjuder det
gamla skyttegillet föreningen att mot gäldandet af gillets
skuld få öfvertaga gillets paviljong, hvilket erbjudande antages.
Till öfverbefålhafvare vid föreningen hafva af konungen blifvit
utnämnde: 
löjtnanten Axel Hj. Lindhe, Hagby,
      ''          E. von Post, Eskilstuna,
fanjunkaren P. Fried,
löjtnanten Sven Holmberg, samt
      "       Georg Wennberg.
Till nuvarande befälhafvare är vald fabriksidkaren Erik Anton Berg.
Såsom varma vänner till skarpskyttekåren böra ihågkommas
kompanicheferna redaktören Knut Tersmeden, fabrikören
Oscar Svalling och kopparslagaren Alfred Norrman,
samt sekreteraren stadskamreraren C. J. Jernbergh.
1861 den 10 Sept. testamenterade assessorn C. Kramer rdr 500 till fattigvårdsstyrelsen.
1862 den 15 Jan. inflyttade folkskolan i det Vestra folkskolehuset å tomten n:o 127A  det förutvarande lertaget för stadens krukomakare- -. 1874 byggdes flygelbyggnaderna. 1886 uppfördes folkskolehuset vid Nybron å tomten n:ris 279, 280 & 281  och1895 folkskalehuset å Norr å tomterna n:ris 356 & 389.
1862 den 19 Oktober bildades Eskilstuna pastorats barnhem, hvars första styrelse utgjordes af rådmannen C. G. Söderholm, handlanden C. J. Andberg, källarmästaren Jacqu. Svensson och färgaren S. M. Bruse.  En nitisk ordförande blef sedermera apotekaren Duroc Meinander,  hvilken såsom gåfva öfverlemnade till hemmet 3,000 kronor.
1863 den 5 Januari hade stadsfullmäktige sitt första sammantriide; till ordförande valdes direktören Joh. Svengren och till v. ordförande bankkamreraren A. Billjer.
1864 den 27 Jan. stadfästades reglemente för "Öster- och VesterRekarne Häraders samt Torshälla Stads Sparbank".
1864 hittades i en nyodling invid Skogstorp i Fors socken 2 stora paradyxor af brons, prydda med guldplåtar och insatta bernstenstycken. Yxorna bestå af en tunn bronsyta gjuten öfver en kärna af lera, samt äro båda söndriga. Fynden af 1805, 1833 och 1864 förvaras uti nationalmuseum i Stockholm.
1864 byggdes Nybron af kapten G. Nerman.
1865 den l Okt. stiftades Eskilstuna arbetareförenings sjuk- och begrafningskassa af rådmannen Joh. Hedlund, smidespackaren Gustaf Lundqvist och verkmästaren Frans Hellberg.
1865 den 15 Juli afsynades Eskilstuna öfre kanalaktiebolags slussanläggning vid gevärsfaktoriet. Slussbyggnaden gjord af trä och utfördes af kapten G. Nerman. Sjötrafiken fördes genom denna anläggning upp till hjertat af staden. Bolagets aktiebref undertecknades ej förr än 31 Dec. 1867. Styrelse var: bruksegaren och kommendören L. G. v. Celsing å Hellefors, ordförande, kopparslagaren Alfr. Norrman, handlanden C. J. Andberg, skomakaren L. E. Lindgren, guldsmeden och rådmannen L. P. Malm samt handlanden Carl Klein. Träslussen ersattes år 1882-1889 med en slussbyggnad af sten.
1867 stiftades Eskilstuna arbetareförening af fabrikör J. O. Backlund, rådman J oh. Hedlund, verkmästaren F. Hellberg och smidespackaren G. Lundqvist. Arbetareföreningen upphörde den 14 Juni 1884 då biblioteket, omfattande 758 band, samt kassan, kronor 3,581: 44, öfverlemnades till folkskolan.
1867 öppnade Södermanlands ensk. bank i Nyköping ett afdelningskontor härstädes.
1867 den 28 Februari testamenterade enkefru direktörskan Johanna (Jeanette) Fredrika Zetterberg, född Sundin, till Fruntimmersföreningen härstädes kr. 5,000 - räntan användes till kläder åt fattiga barn;
till Eskilstuna, Klosters och Fors barnhem kr. 2,000;
till Eskilstuna stads fattigvård kr. 2,500 - räntan utdelas hvarje julafton till 5 a 10 personer;
till Eskilstuna elementarläroverk kr. 5,000 - till premiefond;
till tekniska skolan k. 5,000, till premiefond, räntan användes till smidesindustriens gagn och såsom ett minne af direktören Christoffer Zetterberg;
till sjukvården i Eskilstuna kr. 50,000. till Eskilstuna stad i och för uppförandet af en bro
öfver ån vid. Rådhustorget kr. 50,000; samt återstoden af förmög8nheten, sedan diverse donationer till enskilde utgått, till en kyrkobyggnadskassa för Eskilstuna stadsförsamling. Denna fond uppgick ,den 31 Dec. 1900 till kronor 214,053: 49.
Direktörskan Zetterbergs af Hilda Lindgren år 1877 målade oljefärgsporträtt uppsattes af lasarettsdirektionen i mottagningsrummet å lasarettet. Å plinten finnes inskriptionen:
"Jeanette Zetterberg, Lazarettets och Eskilstuna samhälles välgörarinna".
1867 den 25 November utfärdade direktören Joh. Svengren inbjudning till aktieteckning i ett bolag benämdt »Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag»; den 24 Mars 1868 antogs bolagsordning för detsamma och den 21 Juli 1868 valdes till bolagets styrelse: direktören Joh. Svengren, fabriksidkarne C. O. Öberg och L. F. Ståhlberg, rådmannen H. Dahlberg samt bankkamreraren C. Å. Ström.
1867 indelades staden i stadsdelarne:
Söder, omfattande gårdarne n:ris 1-62;
Norr,              »                           63-104 i gamla staden och hela nya stadsdelen: samt
Vester             »                          Nystaden och Fristaden.
1869 restes den runsten, som nu står i kyrkoparken, på Eskils kulle; stenen låg förut vid norra kyrkodörren, men upptogs vid kyrkans reparation 1869 och ställdes utanför densamma. Inskriften å stenen lyder enl. kontraktprosten Joh. 'Wahlfisks tolkning:
»Kung Ulf reste denna sten åt sin fader Ulf. Han var på får d med Ingvar».
Inskriptionen å en annan i vapenhuset befintlig sten lyder enligt samme tolkare: 
»År 1338 på åttonde dagen af martyren Laurentii dag dog Herr Peregrinus, broder af den helige Johannis döparens orden». Stenen låg fordom framför altaret och sägen förkunnade, innan tolkningen blef känd, att det var » S·t Eskils grafsten».
1870 den 20 Sept. besökte Carl XV Eskilstuna på genomresa till Hellefors bruk.
1871 den 16 April firades fristadsinrättningens hundraårsfest med gudstjenst i kyrkan och på aftonen med af arbetareföreningen och skarpskytteföreningen gemensamt anordnldfest i gymnastiksalen, der föredrag hölls af stadskamreraren och riddaren C. J. Jernbergh: »Om uppkomsten och utvecklingen af Eskilstuna stadssamhälle».
Till minne af dagen stiftades af komiten för firandet af Fristadens hundrade årsdag en fond benämd: »Fonden af den 16 April 1871», hvaraf räntan skall användas till yngre manufakturarbetares yrkesutbildning.
1873 den 20 Mars beslöts å bolagsstämma att, Eskilstuna jernmanufaktur aktiebolag af bruksegaren A. V. N oréus skulle inköpa Tunafors bruk. Omfattande dammbyggnader utfördes sedan  under 1874--75 af firman Qvist & Gers i Arboga och 1875-76 uppfördes af arkitekten I. W. Kajerdt större delen af bolagets fabriksbyggnad jemte smedjan.
1874 den 20 Jan. testamenterade handlanden Johan Erik Zetterberg kr. 10,000 till församlingarnes barnhem.
1874 den 30 December antogo stadsfullmäktige ett af Eskilstuna utskänkningsbolag gjordt förslagsanslag af kr. 5,000 i och för uppförandet ·af en gångbro öfver ån från Blåsarbanan till
kyrkan. Brobyggnadskommitterade blefvo vid samma tillfälle bankkamreraren C. Å. Ström, fabrikören E. A. Næsman och kakelugnsmakaren J. P. Nordlund. Bron, tillverkad vid Hellefors
styckebruk refs vid Norra Södermanlands jernvägs brobyggnad öfver strömmen, men uppsattes ånyo då Strömsholmen iordningsgjordes.
1875 den 8 Juni öfverlemnades en gåfva af handlanden J. Wedherg till läroverket af kr. 500, räntan användes till premier.
1876 skänktes af landtbrukaren O. Olsson å Skiftinge till kyrkan ny altarklädnad med inskription 
J. H. S. Joh. 3: 16».
1876 den 28 Juli bildades på förslag af stadsläkaren d:r Viktor Mossberg »Eskilstuna Trädplanteringssällskap »; de förste medlemmarne voro handlanden Carl Andberg, apotekaren E. A.
Andberg, Upsala, stadskamreraren C. J. Jernberg, bankkamreraren C. A. Ström, lasarettsläkaren P. Söderbaum. handlandena Ad. Fr. Dahlström och Alfred Åkerblom.
1876 den 2 Okt. skänktes af f. riksdagsmannen A. P. Andersson i Heljesta kr. 261 till allm. läroverket och kr. 300 till tekniska skolan, hvaraf räntan skall användas till premier.
1876 elen 9 Nov. testamenterade fabriksidkaren Gustaf Olsson kronor 5,000 till stadens fattiggård eller annan arbetsinrättning.
1877 den 3 September invigdes Oxelsösundsbanan med ett kl. 12,45 till Eskilstuna ankommande festtåg medförande konung Oscar II och kronprins Gustaf.
1877 den 2 Nov. öfverlenmades Eskilstuna fristadsmedels fond af staten till tekniska skolan.
1878 den 24 Jan. afgaf firman Qvist & Gjers i Arboga, på anmodan af stadsfullmäktige, förslag till ordnandet af Eskilstuna stad tillhöriga vattenverk.
1878 elen 26 Januari testamenterade jernhandlanclen C. O. Nyzell 10,000 kronor lwaraf räntan utgår till understöd åt fattiga smidesgesällsenkor.
1878 den 18 Juli öppnades »Tre-läns-landtbruksmötet och Industriutställningen i Eskilstuna».
1878 den 3 September öppnades Eskilstuna elementarläroverk för flickor i förhyrd lokal i gården n:o 67.
1879 den 25 Januari inköptes direktören m. m. Theofr. Munktells mek. verkstad af »Munktells Mekaniska Verkstads Aktiebolag» hvars styrelse utgjordes at doktorn och riddaren Theofr. Munktell, ordf., direktören och kommendören Theofr. Munktell och ingeniören Theofr. Boberg.
1879 den 17 Febr. började rifningen af »stora bron». Den nya af enkefru direktörskan J. Zetterberg bekostade bron fullbordades samma år. Pålningsarbetet, murverket och uppsättning af jernkolonnerna utfördes af A. M. Andersson i Vesterås för kr. 28,000 och brons öfverbyggnad af Munktells mekaniska verkstads aktiebolag för 19,200 kr.: staden bekostade dessutom allt till brobyggnaden erforderligt virke.
1879 den 28 Mars upphörde faktiskt fristaden genom det då erhållna »Kongl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för staden Eskilstuna», hvarigenom reglementet af den 2 Mars I833 upphäfdes. Fristadsprivilegierna hade dessförinnan så småningom upphört; 1863 års riksdag borttog det sist qvarvarande  befrielsen från mantalspenningarnes erläggande.
1879 förändrades Eskilstuna lägre elementarläroverk till »Eskilstuna
allmänna läroverk» med rektor och 5 kolleger.
1880 testamenterade enkan Maria Charlotta Hård kr. 500 till församlingarnes barnhem och veterinärläkaren C. C. Grönvall 200 kr.
1880 den 9 Mars testamenterade handlanelen C. J. Nelin ett kapital som förvaltas af Norrköpings drätselkammare, hvaraf räntan, 100 kr., användes till premier i tekniska skolan.
1880 den 10 November donerade rektorn och riddaren P. Axenborg 10,000 kr. till en nybyggnad åt elementarläroverket för flickor. Rektor Axenborg hade förut i testamente af den 6 Februari 1880 skänkt sin förmögenhet till allmänna läroverket, elementarläroverket för flickor och tekniska skolan med en tredjedel till hvardera: räntan skall användas till stipendier för från allm. läroverket till högre läroverk afgående lärljungar understöd åt elementarläroverket för flickor samt till resestipendier. Till tacksamhet härför har staden uppfört en granitvård å I;ektor Axenborgs graf med inskription: »At Per Axenborg * 1805 ! 1882 undervisningens frikostige gynnare, af Eskilstuna samhälle».
Minnesgode lärjungar hafva derjemte bekostat ett afprofessor Edv. Persens måladt porträtt af den varmhjertade mannen samt öfverlemnat det såsom gåfva till Allm. läroverket.
1881 den 29 Mars testamenterade fabriksidkaren Joh. Walén kronor 1,000 till läroverket för flickor som understöd och kr. 2.000 till församlingarnes barnhem.
1881 den 11 Juli testamenteras af enkan Wilhelmina Tjulin, född Damberg, kronor 10,000 hvarå räntan skall användas till fattiga skolbarns inom stadsförsamlingen understöd, vare sig i böcker, kläder eller föda;  »fonden är gifven af kärlek och tillgifvenhet för denna min födelsebyggdo och skall benämnas »F. W. Dambergs gåfvofond».
1881 sönderblåste samt nedtogs med anledning deraf den år 1752 å berget vid T unafors bruk uppsatte klockstapeln; »bruksklockan» bär följande inskription å ena sidan: »Bruks Patron Johan Haleniusn» å andra sidan: »Ps. 145 v. 15-16» samt å nedre kanten: »Af Gerhard Meijer guten i Stockholm 1752».
1882 den 23 Jan. invigdes »Elementarläroverkets för flickor nya lärohus» å tomten :n:o 108 E af biskopen öfver Strengnäs stift, kommendören m. m. cl:r Th. Strömberg. Biskopen slutar sitt invigningstal med: »Frid och välsignelse öfver detta fridens verk, och öfver dem, som här skola lära och läras! Och såsom det mäktiga vattnet här utanför under en mild och stilla yta gömmer en ur outtömliga källor ständigt förnyad kraft, så flöde för kommande ticler från denna anstalt andelig kraft: kunskap, sedlighet och ljus öfver stad och nejd, öfver hem och härd till båtnad för kommande slägten!»
1883 blef tekniska skolans nybyggnad å tomten n:ris 125 & 126 fullbordad, skolan infyttade dock ej förr än 1885.
1884 den 20 Februari stiftades S:t Johanneslogen Södermanland.
1885 den 12 Januari telefonerades för första gången mellan Eskilstuna och Stockholm på kongl. telegrafverkets ledning.
1885 fullbordades »Allmänna Läroverkets» nybyggnad å tomten N:o 127 G. Byggmästare var  
P. Larsson från Upsala.
1885 den 20 Mars firades med en allmän fest direktören och kommendören Theofron Munktells uppnådda 80 år.
1885 insamlades af tekniska föreningen i Eskilstuna kronor 1,245, hvilken summa öfverlemnades till direktionen för tekniska skolan med begäran att beloppet skulle användas till en fackskola för den finare metallindustrien;  skolan öppnades den 7 Januai 1886 samt fick 1888 ett tillfälligt anslag af staten å kronor 4,000 samt 1889 ett fast årligt anslag af samma summa mot viikor att Eskilstuna stad lämnar lämplig lokal med uppvärmning och ett årligt anslag af 1,500 kr.
Kongl. Maj:t har sedan genom bref af 12 Oktober 1869 fastställt att »Tekniska skolan i Eskilstuna» skall omfatta:
A. »Söndags- och aftonskolan» och
B. »Fackskolan för finare smides- och metallindustri».
1886 den l Juli bildades »Eskilstuna rederiaktiebolag» af grosshandlaren L. L. Liberg, Stockholm, rådmannen och riddaren E. A. Lundblad, ingeniören P. G. Luthman, fabriksidkaren Arvid Nilsson och handlanden O. Svengren; bolaget öfvertog Eskilstuna ångbåtsbolags rörelse samt utvidgade densamma medelst inköp af större och beqvämare båtar. Bolaget trafikerade Stockholm med ångfartygen »Eskilstuna», »Eskilstuna l» och ,»Eskilstuna Il» intill1900, då ångfartyget » Eskilstuna» såldes.
1887 bildades på förslag af kollega Th. Engström en barnkrubba i Eskilstuna.
1887 den 23 Oktober invigdes Eskilstuna, Klosters och Fors församlingars nya begrafningsplats vid Kohlsta af biskopen m. m. Th. Strömberg, kyrkoherden d:r A. Sjöholm samt komministrarne Axel Wætter och Er. Gotth. Åbergh.
1887 den l November började vattenledningen förse stadens innevånare med vatten, den öppnades dock ej till fullt bruk förr än den 15 s. m. Kostnaden för vatten- och afloppsledningen uppgick till kronor 481,000. Reglemente för begagnande af Eskilstuna stads vatten- och afloppsledning godkändes af stadsfullmäktige elen 26 Aug.1886.
Vattenledningskommitterade vid arbetets fullbordande: fabriksidkarne Arvid Nilsson, Aug. Stålberg, P. Liljeqvist, borgmästaren Sixten Alm och rektor Axel Karlsson.
1887 den 8 November undertecknades af direktören A. Ludvig Örström, bankdirektörev H. Åkerstein och ingeniören Knut Söderblom bolagsordning för Eskilstuna-Stockholms telefonbolag, grundadt på dels Kongl. Maj:ts nådiga bref till Kongl. telegrafstyrelsen den 10 April I885, dels särskild öfverenskommelse af den I9 Juni s. å, mellan nämnde styrelse och bolagets intressenter samt Strengnäs stad och dels slutligen Kongl. telegrafverkets ytterligare förklaring den 21 Aug.1885. Bolaget är numera upplöst sedan ledningen inköpts af telegrafverket.
1888 den 21 April testamenterade fröken Christina Viihelmina Moberg kronor 1,000 till Eskilstuna barnkrubba.
1888 den 6 Juli invigdes Vester- och Öster-Rekarne härads nya tingshusbyggnad å tomten N:o 107.
1889 den 2 Maj erhöll tekniska söndags- och aftonskolan såsom gåfva af tekniska föreningen i Eskilstuna kronor 217 till premiefond till belöningar i fackskolan; i samma syfte skänktes den 5 Okt. 1899 den s. k. borgmästarboställsfonden kronor 1,345 samt den s. k. sliphusfonden af 1890 kronor 1,678.
1889 den 7 Augusti upplystes stadens gator med elektriskt ljus; den allmänna gatubelysningen började likväl först den 16 i samma månad.
1890 den 14 Augusti tillsatte stadsfullmäktige en kommitte bestående af borgmästaren Sixten Alm, fabriksidkarne Aug. Stålberg, Aug. Stenman, ingeniören Knut Söderblom, direktören G. Fahlstedt, rådmannen och riddaren E. A. Lundblad och grosshanellaren Carl Olsson, för att utreda om och på hvad sätt och enligt hvilka grunder ett nytt stadshus borde uppföras, och den 27 Nov. 1893 inlemnades kommittens betänkande att ett nytt stadshus borde uppföras å tomterna n:ris 137 och 138 för en kostnad af högst 400,000 kr.
1893 restaurerades församlingarnes kyrka, som då jemväl försågs med gasbelysning.
1894 den 11 Oktober beslutade stadsfullmäktige att stadshuset skulle uppföras och den 7 Juni I898 aflemnade byggnadskommitterade: direktören Aug. Stålberg, fabriksidkaren Arvid Nilsson, direktören G. Fahlstedt och ingeniören Knut Söderblom borgmästaren m. m. Sixten Alm hade under arbetets gång aflidit - sin berättelse öfver arbetet jemte uppgift att byggnaden kostat kronor 469,435: 60 samt möbler och imventaner kronor 61,223: 82.
Arkitekt: Emil Befwe.
Grundläggare: byggmästare F. A. Hiort.
Byggmästare: firman Jonzen & Nilson, Sundsvall.
Målare: Herman Lundberg.
1895 bildades Eskilstuna arbetareinstitut på förslag af riksdagsman Ad. Aulin.
1895 den 7 Maj aflämnade brandkårsbefälet på grund af uppdrag från stadsfullmäktige, forslag till inrättande af fast brandkår. Fasta brandkåren började sin verksamhet 1897 - sedan densamma ordnats af dåvarande brandchefen ingeniör Hadar Hall.
Ny brandordning fastställdes den 11 Okt. 1899.
Bland forne chefer, som kraftigt bidragit till brandväsendets ordnande, böra brandcheferna handl. Ad. Fr. Dahlström (1874 -1883) och fabriksidkaren C. W. Dahlgren (1885-1891) ihågkommas: äfvensom bergningscheferna, magasinföreståndaren Aug. Bohm (1874-1883) och kollega Ade Falk (1883-1889).
1895 d:n 18 September bildades Eskilstuna elektriska aktiebolag af direktören Aug. Stålberg, disponenten Herrman Egnell, direktörerna G. Wennströrn, Vesterås, och C. Thunberg samt bankkassoren Jac. Svensson
1896  den 30 Septernber invigdes af konung Oscar II Norra Södermanlands Jernväg.
1897 öppn.ades i Eskilstuna ett afdelningskontor af Aktiebolaget nordiska kreditbanken.
1897 den 18 November invigde landshöfdingen och kommendören F. A. Boström stadshuset i Eskilstuna.
1897 erhöll församlingarnes barnhem genom testamente af fröken Sofi Nordsten 1,000 kr.
1898 den 15 April faststäldes af Kongl Maj:t »Nytt reglemente för Eskilstuna stad» med anledning af borgmästaren Sixten Alms den 7 Mars 1896 hos magistraten härom gjorda framstiillning. Reglementet bestämmer att magistraten skall bestå af 1 borgmästare, två lagfarne och två borgerlige rådmän.
1899 den 15-18 Juni. Södermanlands läns kongl. hushållningssällskaps landtbruksmöte och slöjdutställning i Eskilstuna.

I stadens arkiv befintlige plankartor.
l:o. Dessein till ett nytt »Kongshus och trädgård med nya staden Carl Gustafs Stad kallad», författad år 1658 af Jean De la Walleé (försedd med påskrift: »På Originalet har Högsalig Konung Carl Gustaf med Egen hand tecknadt sitt höga namn på denna plan». Afritad 1796.
2:o. Geometrisk Delimeation på Eskilstuna stad och dertill hörande lägenheter »uthi åker och ängg», författad år 1697 af Landtmätaren Nils Harling (enligt å denna karta gjord beskrifning fanm; detta år inom staden 25 st. numrerade tomter och inom Carl Gustafs stad 23 st.).
3:o. Afritning som utvisar huru stor del som numera tillkommer Eskilstuna stad, Carl Gustafs stads manufaktmi af Nystaden och Nygärdet jemte belägenheter öfver en del af Fors prestgårds egor och Vestennarken med de derpå behigna intager; författad. år 1757 af Jonas Setterberg.
4:o. Charta öfver den plats hvarpå Fristaden vid Eskilstuna kommer att anläggas; författad år 1771 af ord. landtmätaren Gotth. Wahlström.
5:o. Karta öfver Eskilstuna stad; upprättad år 1783 af Hans Graf (enligt kartans beskrifning innehåller staden då 85 st. numrerarle tomter).
6:o. Karta öfver Eskilstuna stads Qvarn- och Odensala gärde; upprättad år 1812 af Ar. :Molin (inom dessa områden fanns då ej annan byggnad än en vid nuvarande gården N:o 6 liggande lada).
7:o. Karta öfver Eskilstuna gamla och nya städer samt Fristaden och Carl Gustafs stad, med projekterad mark till dessa städers utvidgning; afritad år 1827 (saknar underskrift; antagligen utförd af andre landtmätaren Fr. Mossberg).
8:o. Plan för ut vidgandet af Eskilstuna gamla stad och Fristad; upprättad af Fr. Mossberg år 1830 (försedd med påskrift: »Gillas Carl .Johan»).
9:o. Karta öfver Eskilstuna Fristad och Carl Gustafs stads Kronogevärsfaktori; sammandragen år 1843 af Fr. Mossberg.
l 0:o. Karta öfver staden Eskilstuna med dertill lydande egor; upprättad år 1857 af Gustaf Ljungren, ingenjör vid generallandtmäterikontoret.
11:o. Plankarta för en parkplantering under n:o 333 till Eskilstuna stad af S. Lindh år 1872.
12:o. Karta och plan öfver staden Eskilstuna; upprättad år I876 af C. A. Åkerstein, kommissionslandtmätare (nu gällande stadsplan).
13:o. Planläggning af Qvarngärdet, Lindvreten och Smedjevreten uti Eskilstuna stad; upprättad år 1899 af O. Sjöling, stadsingeniör.
14:o. Planläggning af till Eskilstuna stad hörande Odensalagärdet; upprättad år 1900 af O. Sjöling, stadsingeniör.
---------

Folkmängden
den 31 Dec. år               den 31 Dec. år
l 695 ________ 205      1840-________ 3,260
1700 ________ 235      1845 ________ 3,475
1740 ________ 240      1850 ________ 3,961
1744 ________ 239      1886 ________ 9,323.
1749 ________ 255      1887 ________ 9,425
1753 ________ 251      1888 ________  9,601
1760 ________ 278      1889 ________  9,869
1761 ________ 291      1890 ________ 10,366
1765________  332      1891________  11,100
1775 ________ 533      1892 ________ 11,002
1780 ________ 646      1893 ________ 11,216
1805 ________ 1,530   1894 ________ 11,563
1810 ________ 1,855   1895 ________ 12,030
1815 ________ 1,946   1896 ________ 12,576
1820 ________ 2,090   1897 ________ 12,971
1825 ________ 2,393   1898 ________ 13,672
1830 ________ 2,679   1899 ________ 13,599
1831________2,619
                                                                  ____________________
Tidningar.
Eskilstuna Allehanda ______ ._ _. Red. P. Larsson. 1844
                                                        Red. Knut Tersmeden, tilltr. 1863
                                                        Red. Emil Öberg,   1867 - 1869, 1879 - 1884
Eskilstuna Nya Allehanda _____ _Red. C. J. W. (v) Linder  1862
Nya Eskilstuna Allehanda ___ ___Red. Emil Öberg.  1870
Eskilstuna tidning __________ __ Red. Anders Flodman,  1867
                                                        Red. Emil Jansson,
                                                        Red. T. Emgström,  1876
                                                        Red. Gust. Lundin.
                                                        Red. E.M. Bruce, 1885
                                                        Red. Vilh. Wademan,                                                            
Eskilstuna Korrespondenten ___ _ Red.         omkr 1877 -1878
Eskilstuna-Posten ___________ _ Red. L. A. Ahlgren, 1883
                                                        Red. T. Engström,  1888
                                                        Red. E. Rosenius,  1889
                                                        Red. J. F. Rosander, 1892
Eskilstuna-Kuriren __________ _Red. Erik Wahlberg, 1890
Sörmlänningen (utkom end. 5 n:r)Red. Fr. Lindholm,  1892
Sörmlandsposten ___________ _ Red. L. A. Ahlgren, 1893
                                                      Red. K. Klasen,  1895
Eskilstuna-tidningen ________ _ Red. Gust. Segersten, 1895
                                                      Red. Fr. Dahlborg, 1897
                                                      Red. K. Sandberg, 1898
Södermanlands Dagblad __          Red. A. \Wernell, 1898
                                                                  ____________________

Minneslista.
Kyrkoherdar.
1. Assar, eller "domikanus Azerus" som han kallas, 1307.
2. Michael; testamenterade 1318 jord till Eskilstuna kloster.
3. Jarob, prior i klostret 1 403, kallarles 1430 "Proust i Eskelstugum ".
4. Johan, kallas kyrkoherde 1445; var här ännu 1456.
5. Per Hansson nämnes 1504.
6. Abraham Kule, kyrkoherde i Forss på Gustaf Vasas tid.
7. Johannes Olai, prior i Eskilstuna kloster.  
8. Olaus Petri, kyrkoherde här "anno 1576".
9. Erieus Andreæ, kyrkoherde här omkring 1587.
10. Olaus Amundi, 1589. Underskref Upsala mötes beslut 1593.
11. Siggo Cbristophori, 1609-1643. ''' 1556, † 1643.
12. Chrislophorus Siggesson, 1643-1661. *1590, †1661. Djerf predikant Riksdagsman.
13. Magnus Pontinns, förordnadE's 1661, blef följande år kyrkoherde i Jakobs och Johannes förs. i Stockholm, samt tillträdde ej här.
14. Gndmundus Jaeobi Lithovius, 1662-1692. *1620, †1692. 
15. Elias Alexander Mouritz, 1693 - 1699 *1650 †1699.
16. Gustaf Adolf Humble, 1700-1709. *1674, †1709. 
17. Per Gustaf Ljungberg, 1709 -1726."Saknad och sörjd af sina åhörare".
18. Johannes Hysing, 1726--1751. *1680, † 1751. Kyrkan reparerades under hans tid med kollektmedel från Strengnäs, Linköpings, Skara och Kalmar stift.
19. Mikael Fant, 1752 --1754. *1718, † 1754. "Förstånd och hjärta rörde sig hos honom på en gång lika kristligt"·
20. Lars Bruhn, 1755-1780. * 1708, †1780.
21. Adolf Stare, 1783-1798.  *1742, †1798.
22. Seth Wallqvist, 1800-1836.  *1760, †1836. Ordnade fattigvården; var en af stiftarne till Rekarne lazarett samt lemnade dertill årligt underhåll.
23. Ulrik Lundgren, 1838-1870. *1790, †1870. "Nitisk själasörjare och en i högsta måtto vördnadsvärd personlighet".
24. Jakob Axell Ullgren, 1873-1882. *1813. †1882.
25. Lars Albert Sjöholm, 1885.*1841.
Komministrar.
1. Erieus Andreæ, omkring 1587.
2. Olaus Petri, omkring 1593.
3. Christophorus Siggonis till 1643.
4. Olaus Lignæus, 1643-1682.
5. Laurentlus Benedicti Gellstadius, 1683- 1718.
6. Erik Lundlöf, 1719-1732.
7. Georgins Schmidt, 1733-1746.
8. Benedictus Tomæ Carelius, 1746-1770.
9. Jacob Hallberg, 1773 1/5-31/10.
10. Adolf Lundgren, 1776-1781.
11. Fredrik Welander, 1781-1798.
12. Johan Peter Upman, 1800-1823.
13. Johan lllrik Hallerström, 1823-1826.
14. Olof Wallström, 1829-1840.
15. Karl Almqvist, 1844-1852.
16. Isak Bergholm, 1852-1875. *1796 †1875
17. Karl Gustaf Björkman, 1877-1/8 1878.
Kyrkoherde i Askersund.
18. Erik Gottbard Åbergh, 1878- 1/9 1888.
Kyrkoherde i Hammar.
19. Johan August Kastengren, 1888-1896.
Komminister i Örebro.
20. Anders Mlellin, 1896.
Pastorer och predikanta vid Carl Gustafs stads nw1manufakturi
l. David Osterburg, 1658-1683.
2. David Davidis Osterburg, 1689-1692.
3. Andreas Olai Sundelius, 1700-1703. 
5. Gutmundus Erici Humbla, 1731-1741
6. Benedictus Thomæ Garelius, 1741-1743.
(Ur Strengnäs stifts Herdaminne af K. a. Haggström.)
Lärare.
Allmänna läroverket.
Rektorer:
1. Matts Falk, 1837 -1845.
2. J. Nyberg, 1846.
3. P. Axen borg, 1847 -1866. *1805. 1882
4. J. G. L. Bergström, vik. 1866-1872· *1818. 1877
5. Gust. Elmqvist, vik. 1772-1877, ord. 1877.
6. R. F. Almqvist, vik.1888-1898. 1898.
7. John Asplund, vik. 1898.
Tekniska skolan.
Föreståndare:
1. P. Axenborg, 1855-1877. *1805, †1882
2. Axel Karlsson, 1877 -1889.  * 1837
Rektor:
l. Axel Karlsson, 1889.
Folkskolan.
Sven Maguns Sandberg, 1829 -1872. *1800 †1875
Carl Olsson, 1872 · 1891. *1829 †1890
Förste lärare:
1. P. Aug. Pettersson.
Läkare. 
Provinsialläkare:
l.  C. J. Hartman, tilltr. 1826
2. C. A. Stridsberg, 1833
3. J. U. Nyberg, 1835
4. F. F. Rydberg, 1846. *1812 †1886
5. J. Fr. lhrman, 1854. *1816 †1901
6. Victor Mossberg, 1880.
Stadsläkare:
1. 1:e .A. J. Alfort, tilltr. 1816. *1799 †1854
2. 2:e P. C. Malm, 1842. *1811 †1885
3. Victor Mossberg, 1868.
4. E. V. Pallin, 1880.
5. l:e Hugo Möller, 1900.
6. 2:e Carl Thunström, 1900.
Lasarettsläkare:
1. P. C. Malm, tilltr. 1846.
2. A. A. Sjöberg, 1868.
3. Victor Mossberg, 1871.
4. P. Söderbaum, 1874.
5. Ruben Alm, 1882.
Apotekare.
Apoteket Kronan.
1. Daniel Hindzke, 1758-1766.
2. Christopher Smidt, 1766-1775.
3. Fredrik Wilh. Thoms, 1776 -1790.
4. Gabriel Ekenberg, 1790-1806.
5. Johan Jacob Hultman, 1806 -1827.
                  D.o Enka 1827 -1832.
6. Duroc Meinander, 1833-1864. *1802, 1876.
7. Birger Ludv. Hessle, 1864-1874. *1833, 1807.
8. Adolf Wilhelm Koraen, 1874. *1840.
Apoteket Lejonet. Priv. 1 Mars 1895
4. Ernst Källström, 14 Dec. 1896.
Fristadsdirektörer.
Sven Rinman, Bergsråd, Direktör 1784-1792. *1720, 1792.
Carl Rinman, Bergmästare, Direktör 1792-1799. *1762, 1826
Erik Nordwall, adlad 1816 Nordewall, Öfverstelöjtnant, Direktör 1799 -1821, *1753, 1835. 
hvarefter Carl Gustafs Stads styrelsemän synes hafva blivit nämnde till Fristadens direktörer så länge embetet fanns qvar.
Carl Gustafs Stads styrelsemän
1. E. Nordewall, Öfertelöjtnant, 1813- 1/10-1821.
2. Elis Nordwall, Kapten, 1/ 10 1821- /7 1825
3. R. J. C. Böckman, Öfverste, 1825- 4/6 1829.
4. G. W. Kuylenstjerna, Öfverste, /9 1829- 20/5 1830 
5. J. A. Palm, Öfverste, 19/6 1830 - 19/12 1837
6. S. A. Callerström, Kapten, 10/12 1837- 14/12. 1840.
7. J. R. Stårck, Kapten, 3/1 1841-13/1 1848.
8. A. Hafström, Kapten, 13/1 1848- 2/1 1857.
9. C. L. Fries, Major, 2/1 1857- 18/12 1868.
10. Gust. Blix, Öfverstelöjtnant, 31/12 1868- 13/11 1890.
11. C. Hyltén Cavallius, Major, 17/11 1890.

Borgmästare.
Sven Eriksson, omkring 1685.
Johan Fredrik Rjörnström, omkring 1783.
Anders Fallén, omkring 1810.
Carl Finek, 20/3 1821.
J. A. Andberg tillträdde 1821.
Efter 1833
1. S. A. Hallström, 1833-1881. *1802, 1881.
2. Sixten Alm, tillf. 1874, ord. 1883-1897. *1846, 1897.
3. C. A. v. Friesendorff, tillf. 1897, ord. 1899.  *1865.

Riksdagsmän.
l. Palmgren, Sven, Fabriksidkare.
2. Wedberg, Jac, Handlande.
3. StrömlJerg, Th., Biskop.
4. Lundblad, E. A., Vinhandlande.
5. Söderblom, Knut, Ingeniör.
6. Aulin, Adolf, Direktör.
7. Österberg, Gustaf, Faktor.

Stadsfulmäktiges
Ordförande:
1. Johan Svengren, Direktör, 1863-1866. 
2. Per Wahlström, Handlande, 1867-1872, *1820. 1881.
3. Theofr. Munktell, Fil. D.r, 1873-1894:
4. Arvid Nilsson, Fabriksidkare, 1895.

Ordförande:
1. A. Billjer, Kamerer, 1863 - 1864. *1822. 1877.
2. J. G. L. Bergström, Fil. Doktor, 1865- 1868. *1818, 1877.
3. Jac. Wedberg. Handlande, 1869 - 1870. *1827, 1891.
4. Theofr. Munktell, Fil. Doktor. 1871-1872.
5. Johan Svengren, Direktör. 1873-1886.
6. Axel Karlssou, Rektor, 1887-1894.
7. Vietor Mossberg, Med. Doktor, 1895.

Storfabrikanter:
Tunafors bruk
Kongl. Maj.t och Kronan.
Familjen Loohe. 
Anna Woynarowsky.
Johan Lars Halenius, Brukspatron, *1713. 1781.
Lars Philip Halenius, Brukspatron, *1756. 1844.
Johan Philip Halenius, Brukspatron, *1791. 1843.
Georg Norens, Assessor.  *1779. 1847.
Albert Victor Noreus Brukspatron. *1821. 1880.
Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag.
Carl Gustafs Starls Mannufakturverk
Kongl. Maj:t och Kronan.
Fredrik Rothoff och Lorentz Ridderhoff.
Anders Rothoff.
Isac Rothoff.
Patrik Birger Fredrik Rothoff och Laurentz A. Rothoff.
Statens gevärsfaktori.
                                              --------------------------------
L. E. Halenii enka & C.o. Stor tillverkning af diverse smiden. 
Christoffer Zetterberg. Fabrik för tillverkning af sablar, floretter, lås m. m. *1775 †1852.
Johan Theofr. MunktelL Mekanisk verkstad och gjuteri. 1805, 1887.
L. F. Ståhlberg. Bordkniffabrik.  *1812 †1890.
C. V. Heljestrand, Rakkniffahrik. *1816.  †1860
C. O. Öberg. Filfabrik. *1817, † 1880.
Joh. Hedlund. Fabrik för hänglås och diverse smiden. *1817, 1880.
J. C. Heljestrand. Rakkniffabrik.*1818, 1882.
F. A. Stenman. Fabrik för kammarlås.
C. E. Stenman. Fabrik för diverse smiden. *1822, 1878.
Joh. Walén. Fallrik för tillverkning af hänglås m. m. *1822, 1881.
E. A. Næsman. Fabrik för tillverkning af lås och diverse. *1825, 1894.
Axel Eriksson. Tillverkning af kakelugnssmiden samt niekel- & nysilfvervaror.
J. O. Björck. Aduseringsverk. *1836, 1879.

Yrkesskicklige manufakturister. 
Backlund, J. O. Tillverkning af polhemslås. *1818, 1886.
Backman, C. *1802 1869.
Berg, Anders. Maskintillverkning af gångjern. *1826, 1865.
Björk, Olof, Rådman. tillv. af svartsmide
Björk, Carl Lambert. Tillverkning af liar. *1806, 1884.
Bovin, Frans. Tillverkning af utmärkta liar. *1803, 1883.
Chorell. Tillverkning af simpla, men goda kammarlås.
Dahlberg, Hans, Rådman. Tillverkning af finsmide. Damasehör, *1811, 1873.
Dahlgren, J., Gelbgjutare. 1863.
Dahlgren, G. V. Tillverkning av smidda fönsterbeslag. * 1816, 1870.
Edström. L. Skicklig kedjesmed.
Ekström, Filip. Tillverkade goda polhemslås.
Eriksson, G. Tillverkning af utmärkta kakelugnssmiden. * 1821, 1891.
Fogelberg. Tillverkade smidda fönsterbeslag.  
Forsbom, Olof. Lietillverkning.
Forsbom, Victor. Skridsko- & lietillverkning.
Granberg, C. G., Rådman. Bössmed. *1818, 1900.
Grönstrand, Nils. Tillverkning af rakknifar - Fabriksmärke en rökpipa. 
Grönstrand, O. G. Tillverkning af liar. 

Hedberg. Tillverkning af utmärkta gångjern.
Hedberg, J. A. Betsmanstillverkning,
Hedberg, P. F. "Alla låssmeders nyckelpolerare".
Hedengran, F. A. Tillverkning af fina fickknifvar. Damaschör. *1810, 1874.
Hedengran. Tillverkning af eldsatser. Skiekliglig i yrket.
Hedlund, Levin. Kirurgisk instrumentmakare * 1823 1899
Heljestrand, Olof, Rådman. Tillverkning af utmärkta finsmiden. Damasehör.
Hellstedt, J. F., Rådman. FinsmidestillverkningIloh. Tillverkning af skopor & hästskrapor. 
Jernbergh. Nålmakare.
Johansen, Christian. "Den förste damaschören". Utmärkt skicklig i yrket.
Kjellström, Peter. Tillverkning af goda gelbgjuteriarbeten.
Lagerbäck, A. G. Skieklig finsmed. (Ljussaxar & eldstål).
Lagerbäck, Lars. Knifsmed.
Lagerqvist, A. G. Tillverkning af bordknifvar.
Lamberg, C. J. Lietillverkning.
Landin.  Tillverkning av goda bordsknifvar.
Lennstrand (Eremiten). Tillverkning af goda bordsknifvar simpla pennknifvar med utmärkt godt bett.
Liberg, Gustaf. Tillverkning af messingskammar.
Liberg, Lars. Tillverkning af saxar. †1864.
Lindström, F. E. Tångsmed, utmärkt i yrket.
Lundberg, C. G. Kammarlåstillverkning.
Lundberg,  J. F. Möbellåstillverkning.
Lundberg, Kurjens. En mångsidig skicklig arbetare vid L. Halenii Enka & C: o fabrik.
Lönnqvist. Tillverkning af söljor, hästskrapor m. m. 
Möller, David. Låssmed.
Möller, J. W. Tillverkning af filar
Neyström, Anders.  Tillverkning af kakelugnssmiden.
Nordgren, Jan Em. †1837.
Nordström. Ringmakare.
Norrström, A. B. Tillverkade goda bordsknivar.
Nystrand, Gudmund, Rådman. Bössmed. *1787, †1863
Nyström. Sporrmakare.
Nyzell, Gust. Tillverkning af goda kakelugnssmiden. *1794, †1864.
Otterdahl Philip. †1844
Sander. Saxsmed.
Simlin, Johan. Skicklig gångjernstillverkare. 
Spångberg, Carl. Sporrmakare, framstående. *1811,†1891.
Ström, Lars. Tillverkning af utmärkt goda polhemslås.
Ståhlberg, Anders. Bordknifssmed. *1780.  †1848
Ståhlberg, C. E. Bordknifssmed.  *1830.
Sundberg, J. W. Tillverkade efterfrågade fingerringar af komposition.
Svahn, Alfred. Låstillverkning.
Svalling, O. F. Fabrik för tillverkning af fikkknifvar. *1810,  †1876.
Svalling, Emanuel. Fabrik för tillverkning af simpla, men utmärkta, större fiekknifvar. *1813,  †1881.
Thunberg, L. G Tillverkade de bästa filarne på sin tid. *1815, †1883.
Toll, C. F. Knifsmed.
Törngren. Framstående låstillverkare.
Ulander. Låssmed.
Winterquist, P. G. Finsmed.  *1796, †1870.
Öberg. C. L.
Öberg, Johan.
Österberg, L. G. Eskilstuna skickligaste pennknifssmed. *1803, †1864.

Yrkesskicklige näringsidkare.
Asperen, C. A. Economie-Direktör. Bleckslagare- · *1791, †1852
Berglund, C. G. Skräddare. Ålderman. *1813, †1880
Björkman, Erik. Guldsmed.
Bohm, Aug. Wilh. Kopparslagare. *1805, †1882.
Broberg, Aron. Svarfvare. * 1806.
Broberg, Erik. Svarfvare.
Bruce, Simeon Matthias, Färgare. *1797, †1875.
Carlbom, P. S. Färgare.
Ekblad, Carl Ulrik. Skräddare. *1807,  †1879.
Ekstrand, J. Snickare.
Essen. Garfvare.
Freen, Martin. Urmakare.
Frössén, C. J., Rådman. Karduansmakare. *1808. †1889.
Grönberg, J. J. Kattunstryckare. *1806,  †1861.
Hagström. Salpetersjudare.
Hagström, Per Aldolf. Färgare.  *1833,  †1900.
Hallgren, S. P., Gravör.
Hollst, Carl. Schatullmakare.
Hultman. Guldsmed.
Husberg, Carl Petter. Skomakare, *1784, †1860.
Jernbergh. Schatullmakare.
Klein. Färgare.
Lindblad, Anders. Garfvare. *1814,  †1880.
Lindgren, L. E. Skomakare. *1829, †1896.
Lundström, C. F. Skräddare. *1834,  †1893.
Löfgren, E. G. Hattmakare.
Malm, L. P., Rådman. Guldsmed. *1810. †1893.
Nordeman, J. E. Karduansmakare. *1786. †1859.
Nordeman, Nils Jacob. Garfvare.  *1824, †1898
Nordlund, Johan Petter. Kakelfahrikör. *1817, †1886.
Norling. Lars. Karduansmakare. *1797,1848
Sahlström, Johan Gust. Ciselör.
Skogsborg, B. E. Guldsmed. *1813, †1871. 
Söderholm, C. G. Rådman. Skomakare. *1808, †1886.
Söderkquist, Anders. Guldsmed. *1786, †1848.
Thysell. Per Gust. Färgare.  *1809,  †1857. 
Wellcher, G. H. Umakare.
Wendelius. A. I. Sämskmakare.
Wigholm. G. F. Tenngjutare. *1780, †1856.
Åberg, D. W. Målare.
Öberg, .J. O. Bokbindare. *1820, 1879.
Öhman, W. A. Målare. *1811,  1868.
Om till staden infyttade utländingar erinra följande under adertonhundra-talet inom samhället gängse namn:
Barfvin.
Bonnevier .
Bovin.
Catronius.
Chorell.
Collijn.
Decreaux.
Dinger.
Gefvert.
Hernodt.
Iloh.
Jolidon.
Lemon.
Pierrau.
Sabieus.
Tierfelder.
Velcher.
Vivägg.
Wungerecht.
----------------------
Sång 
tillegnad
Eskilstuna Skarpskytteförening.

Framåt, framåt vår lösen är;
Och fram vi gå vår fria bana,
Gladt slutne kring den enkla fana,
Som fosterbygdens vapen bär.
Till värn för hem och fosterjord
Vi gå att bardalekar lära:
Vi vilja frejda gammal ära
Och gammal mannakraft i nord.

Gif akt kamrater! - Trummans ljud
Oss redan kallar ner i dalen:
Fort! lyd om glad t och raskt signalen!
Det äran är, som ger oss bud.
Snart står vårt trofast slutna led
Med blixtrande gevär på armen;
Och ungdoms-modet fyller barmen;
Och fosterjorden tar vår ed.
Marsch, framåt marsch! - Kring höjd och fält,
Vid krigar-sångens takt, vi hasta.
När målet hinnes, då vi rasta;
Och höga himlen är vårt tält.
I lummig lund vi läger slå,
Der, skyddande som milda makter,
Omkring de kända, kära trakter
På vakt de höga furor stå.

Lägg an, gif eld! - med säker hand
Kommando-ordet hastigt bjuder,
Och vidt kring hela, nejden ljuder
En helsning åt vårt hem och land.
Då hörs ett svar ur jordens bröst,
Och underbart en stämma talar
Ur skogens djup, ur berg och dalar
Det är vår moder Sveas röst.

Till strid, till strid för fosterbygd
En gång den glada öfning bytes,
Och endast blodig lager brytes
I våra stilla hinders skygd.
Må då vi gå med manligt mod
Till kamp för frihet och vår ära,
Och gladt till hemmets altar bära,
Som offergärd, vårt unga· blod.

På ställel hvila vi till sist;
- Sin egen lön har hvarje möda -
Och lugnt vi låta drufvan blöda,
När på fiendtligt blod är .brist.
Vi· höja glasen då en gång
Till hjertlig skål för älskad tärna;
Och återvända se'n så gerna
Till hemmet under munter sång.
                           (A.Billjer.)

AKTIEBOLAGET ESKILSTUNA-POSTENS TYCKERI 1901
Författare i bibliotekskatalog anges F. Grönberg.